Inga Magnusson

 ... sa Roland när han kom hem från läkarbesök idag. Så han hängde på sig huggarstassen och drog till skogs. . Diverse prover hade varit klara och alla tänkbara värden såg bra ut, faktiskt superbra!  Han var alltså pigg och frisk och utan ursäkt för sängläge resten av dagen. Ha ha...! Jag skyller hans goda hälsa på den dagliga dosen av rödbetsjuice och ingefära + 5:2-dieten som vi haft i drygt 4 år. Han tror mer på hälsobringande tid i skogen med jakt och hugging. Kanske är kombon hälsosam och vi har rätt båda två. ;-) 

 

Den här platsen har anor och minnen. Det är på vägen upp till Döverud. På andra sidan vägen, söder om vägen  fick Rolands farbror Nils jobba i skogen när han var 13 år. Det var det första jobbet han gjorde på förtjänst och fick lön för. En stor händelse, då var man som vuxen på den tiden. Året borde ha varit 1931.  Han jobbade åt stiftet och högg vindfällen med bågsåg. Nils berättade för Roland att han kunde inte fila sågen då, så Kalle ve Kvarna hjälpte honom att fila.  Två små tjejer, syster  Emma och kusin Runa  brukade smyga in bakom vindfällena och hoppa fram och skrämma Nils!.

 

På den sidan om vägen finns som en parkeringsplats. Efter kriget slutet 40-tal, början 50-tal, kom danskar hit till Sverige för det var dåligt i Danmark då. Stiftet tog hit ett gäng som bodde i en barack där parkeringsplatsen är idag. De högg i skogen åt kyrkan som hade skog runt om, vilket kanske inte var så lätt för danskar, inte så mycket skog att träna på i Danmark. ;-)

 

Det är lite rörande med minnen och berättelser från bygden. Roland minns mycket och berättar gärna.  

 

Just nu fungerar inte min Facebook så bra så det får bli bloggen som gäller!