"Fôlkeskogen" hade vi ärende till igår onsdag!
Man åker genom Rök och kommer till Skogen i andra änden på vår sjö Östra Silen. Platsen kallas här ofta "Fôlkeskogen" för att skilja ut den från skogen vilken som helst. Vägen hit passerar man ögonbedövande vacker idyll med blandning av vattennära vildmark, gamla torp och nya stugor. Till slut hamnade vi med dotter och lilla Lovis i ett osannolikt litet och enkelt sommarhus, fullt av charm.
Det har inte ens el. Det man behöver nödtorftigt fixas med tänk från segelbåt. Minimala solfångare som ger ström till några batterier.
De försörjer kylskåp med litet frysfack, någon lampa och det man måste ha. Men det blir inte mycket skärmtid för familjens två unga söner. ;-)) Däremot så finns en studsmatta monterad på liten brygga ute i vattnet, båt, badstrand vid huset, fyrhjuling, traktor osv. Sysselsättning saknas inte! Det är en stockholmsfamilj med Skogen-ursprung som tillbringar mycket av sin fritid / semester här nära föräldrahus och farbrorshus.
Vägen hit ut till "Folkeskogen" är som sagt idyllisk men bryts plötsligt av av något helt annat, en överraskning mitt i vildmarken.
Massor av utlandsreggade bilar på en rätt stor parkeringsplats, containrar, ett äldre hus under reparation.
Det är ett utländskt företag som sysslar med turism. Jag tror affärsidén är att köra hit busslaster med fritidsturister nerifrån Europa. De utrustas sedan med kartor som har leder utmärkta och kanoter för någon veckas vistelse i skog och mark, körs sedan tillbaka hem igen. Bussarna går alltså skytteltrafik. Just nu är det högsäsong och rätt stora grupper paddlar i vårt sjösystem. Kommunen ordnar rastplatser i sjöarna, sophämtning och torr-toatömning. Turism kan ju ofta ge något tillbaka till bygden genom att det betalas hyra, handlas osv. Men jag undrar hur det är med den här formen. De verkar av de slängda förpackningarna att döma ha med sig mat och utrustning från hemlandet för vistelsen. Sedan bygger det hela på att kommunen bekostar renhållning och sanering ute på rastplatserna. Jag misstänker att det hela går back för Årjängs del. Och visst har vi hjärtat i halsgropen över brandrisken när det eldas och grillas överallt efter stränderna där tälten slås upp för övernattning.
Kommentarer
Trackback