Inga Magnusson

 På vänster sida från Buddalen ner till Döverud / Murstenstjärnen löper en gammal körväg, kallades doningsväg på dialekt. Den syns här mellan björkarna.  Man fraktade timmer och massaved med häst och doning (två kälkar; get och bock). De som kom med fullt lass uppifrån hade skåkebjällra på hästen. Den skulle varna ev. mötande som kom med tom kälke, de måste gå av vägen och släppa förbi fullastade ekipage som kom uppifrån och som inte kunde väja.

 

Sen fraktades virket från Döverud / Murstenstjärn  till Holstorpet och ner till De Borgere (vid sjön) för vidare flottning. Där strö-lades,  mättes och mosades (buntades) det  och drogs iväg på Östersil ner mot bruken (sågverk, papper) .  Många slussar var det, först Krokfors ner till Västra Silen. Mödosamt var det, många som jobbade med virkestransport!

 

Förr i tiden, under första halvan av 1900-talet, så arbetade de flesta män här i Sillerud med skogsarbete och de var i stort sett bara pojkar när de fick börja med det direkt efter skolans slut. Rolands pappa och hans bror Nils körde mest liksom morbror Oskar, medan bröderna Helge och Evert högg. Helge brukade säga att huggare var guld och körare silver. ;-)   Huggning och transport genom skogen skedde på vintern när det var tjäle, släpeföre som gynnade hästarna. Ibland lunnade man ut virket från fällningsplats till doningsvägen som var en basväg. På våren hävdes virket i sjön så fort som möjligt för att utnyttja vårflodens krafter.