Inga Magnusson

Bobergskuel passerar jag varje gång. Här brukade Nils plocka blommor till  sin fru Anna. Kullen är uppkallad efter någon Bobergsk släkting, men troligtvis inte efter Oskar Boberg som bodde på Liane, morbror till Rolands pappa, Rolands lekkamrat när han var liten. Utan någon generation tidigare, Karl Boberg som bodde på Prästgården som syns där borta.

 

Det är roligt med skidåkning på flera sätt. Förutom den rent fysiska utmaningen så får man tänka färdigt i långa associationsbanor utan att bli avbruten. Och det kan leda lite vart som helst. Det gjorde det igår. 

 

Jag kom på att jag slappnar av i axlar och armar mellan stavtagen och mindes plötsligt att min pappa lärde mig det. Han sa att jag skulle få mer kraft och kunna åka längre om jag gjorde det. Han var född 1913 och växte på nåt sätt upp i en tid när folk åkte skidor. Det gjorde min mamma också när jag var barn. Roland säger att pappa kan ha lärt sig om skidåkning i lumpen. Det måste man kunna vid infanteriet. Sen lärde han min bror och mig det han kunde. Och det var kanske inte fel för min bror vann KM i skidor när han var nio år och det gjorde jag också när jag var nio. Sen gav vi snabbt upp karriären men kavade runt ändå förstås ibland ;- ))  

 

Jag beundrade min brors fina pris, en tennpokal med inskription och tog för givet att jag också skulle få en sån efter min vinst. Minns som igår när priset skulle delas ut. Vi satt på golvet i gympasalen och jag kallades fram till magister Lindgren för att ta emot det. Men det var en kalldusch. Jag fick ingen tennpokal utan en liten glasvas. Jag tror att magister Lindgren såg min besvikelse för han sade tröstande att man tyckt att en vas passade bättre för flickor, pojkar fick tennpokaler. Usch va trist, jag ville inte vara flicka längre. 

 

Men magister Lindgren var snäll och trevlig. Han var kantor också och bodde på övervåningen i byskolan. Han hade en fin stor lägenhet, stort vardagsrum med parkettgolv. Minns det för det var nog det första parkettgolv jag såg. Vi fick komma upp hela klassen en gång varje läsår och dricka saft. Det fanns en liten enkel lägenhet bredvid  för småskollärarinnan, men den var alltså rätt torftig. Hon förväntades inte vara gift förstås, men det fick gärna folkskolläraren vara. Min småskollärarinna var gift och hade två döttrar, men hennes man var fiskare i Harstena och bodde alltså på Ostkusten.  Folkskolläraren bodde med sina barn i den fina lägenheten, men hans fru bodde i Norrland någonstans pga problem med luftrören och klimatet.  

 

Magistern hade snälla dotter B. Hon var en räddande ängel den där gången i söndagsskolan. Jag var där för första gången och visste inte att man förväntades ha med en 25-öring som en slags kollekt. Den skulle stoppas i en liten figur som bockade och tackade varje gång. Jag ska inte orda mer om pojkens hudfärg och utseende men vi trodde att pengarna oavkortat gick till de fattiga stackars barnen i Afrika. B. lånde mig i alla fall 25 öre, den bockande pojken fick sin kollekt och B fick tillbaka slanten  nästkommande söndag. 

 

N-ordet använde vi då förstås på 50 -talet och världsdelarna fick vi lära om utifrån något slags missionärsperspektiv. Saker och ting har ändrat sig. Kina är numera världens ekonomiska stormakt fast det har vi liksom inte fattat här än och fokuserar på västvärldens småkäbbel mellan EU och Trump. Kina investerar överallt, mycket  i Afrikanska stater som är på väg i ekonomiskt uppsving. Och vi har  inte fattat det heller tror jag utan tror fortfarande på den bockande pojkens tysta budskap. Vet inte om Sverige har något förhållande till Kina, i så fall hoppas jag att det är gott. Undrar om Soros, och hans globalister med Bilderberggruppen i spetsen har något med Kina att göra? Det skulle vara intressant att veta. Är de med eller mot?  Jag får goola på det innan eventuella uppgifter plockas bort av vår statligt understödda sanningskommission. 

 

Vi Sverige håller på med andra småtterier som att inbilla oss att hela världen är intresserad av vårt val. Ha ha...klart att dom inte är. Men genom att måla upp den hotbilden kan man nu ändra i grundlagar och neka vanligt folk tillträde till dokument som borde vara tillgängliga för alla. Nu ska endast vissa utvalda få se vilka som är grova brottslingar och på vilka grunder de dömts exempelvis.  Den senaste tidens händelser har visat på att det är uppgifter som borde vara möjliga för alla att se, inte bara för vissa. Om man ser till de grundläggande värderingarna när man skapade grundlagarna så borde de gälla lika för alla. Det är otäckt att man ens kommit på tanken att det inte ska fortsätta vara så. 

 

Alltså skidåkning är roligt inte bara för den fysiska utmaningen utan också för möjligheten till nostalgiska associationer.