Inga Magnusson

 ... så kan man råka ut för speciella saker! Så är det säkert i de flesta yrken.

 

Jag har varit lärare i många år och gillat mitt jobb. Jag har tyckt om  att hålla på med undervisning och jag  har haft roligt med mina klasser / med mina elever, en ganska  gemytlig  och lugn stämning har rått. Men det hjälper liksom inte när jag träffar  en del vuxna människor som farit illa i eller inte gillat skolan på ett eller annat sätt, fast inte med mig som lärare.

 

När de vet att jag har varit lärare så ska jag liksom straffas på något vis för de försyndelser som skolan har begått mot just den här människan under många år. Och jag drabbas av elakheter och översitteri som jag tycker att jag inte riktigt förtjänat. Vet aldrig riktigt hur jag ska försvara mig eller förhålla mig eftersom jag så sällan är utsatt för ondska. Ett tacksamt offer alltså. 

 

Det händer inte ofta tack och lov, det är år emellan tillfällena. Jag har numera lärt mig att det kan hända men visst blir jag ledsen när det sker. Fast  jag kan väl finna en slags tröst i att jag aldrig drabbas av detta från mina egna f.d. elever utan av människor som haft andra lärare. 

 

Fast återigen, det kanske händer i alla yrken att man får ut för  någon individs gamla bitterhet..