Tack slumpen!
Där borta ligger vårt kära Liane Gård, Rolands föräldrahem, som bär på så många minnen. Roligt att vi har kunnat behålla det så barn och barnbarn kan bo där när de besöker oss. Vi byggde vårt hus några meter längre bort, syns inte här. Det var en ren slump att jag hamnade här. Skulle förstås också kunna ses som en vänlig styrning av högre makt, men jag väljer att tacksamt se det som en rad tillfälligheter.
Jag gick min första lärarutbildning på seminariet i Örebro, med avslut 1972. Under utbildningstiden var jag studerandefackligt engagerad på central nivå. Det innebar tre år av ständiga resor till olika möten och konferenser, mycket hotell och kursgårdar. På den tiden fick inte lärarstuderande vara med i vanliga studentkårerna utan hade en egen organisation, Blivande Lärares Riksförbund, BLR med så där 10.000 medlemmar från olika lärarutbildningar. Organisationen hade starka kopplingar till lärarförbunden. .
Men efter tre intensiva år så ville jag koncentrera mig på att lära mig det praktiska hantverket som lärare och tackade nej till erbjudande om jobb på SIDA och på Utbildningsdepartementet. Där anställdes mycket folk på den tiden. På SIDA skulle jag har varit med i en grupp som skulle utvärdera ett biståndsprojekt i en by i Indien. På Utbildningsdepartementet skulle jag ha varit sekreterare på en avdelning som planlade vårdutbildningarna på högskolan, typ sjuksköterskeutbildning, arbetsterapeut, sjukgymnast osv. de hade ju innan dess legat på landsting. Visst var de här erbjudandena frestande, jag gillade ju att syssla med organisation av utbildning och att resa. Men jag ville som sagt lära mig att vara lärare i praktiken och tänkte att det nog var lättare att fokusera på lärarjobbet i en liten ort som jag aldrig varit i förut / inte hade någon förbindelse med, så jag bläddrade i Lärarlistan och sökte till Smålands Burseryd, Vimmerby, Årjäng och något ställe uppe i Dalarna ( har glömt namnet!).
Det blev ja- svar från Årjäng först. Jag fick tala med skolchef Georg Lindgren som vältaligt beskrev Årjängs fördelar. Man ville veta inom fyra dagar om jag kunde acceptera anställningen. Fast jag hade precis packat och skulle vara åka hemifrån för att vara reseledare för de ungdomarna som utsetts från Sverige att vara med på Europeiska Skoldagen, det året i Dublin. Så det blev ingen betänketid: Jag sa ja direkt utan att ens veta exakt var Årjäng låg på kartan. ;-)).
Jag gjorde ett besök i Årjäng under sommaren och började jobba i augusti 72. Det var ont om bostäder och jag fick en tvåa i nybyggda Gärdesgatanområdet. Hyran var nästan lika hög som min blygsamma lön ;-)) Men jag orkade leta upp billigare hybble så jag fick råd att köpa lite enkla möbler.
Jag hade tänkt stanna ett år och sen flytta tillbaka till Örebro, hade min lägenhet kvar där och hyrde ut i andra hand. Men sen träffade jag ju så småningom Roland och valde att stanna. Det har jag förstås inte ångrat. Det passar mig att leva på landet, nära djur och natur och vatten. De första åren brukade Roland gården själv och vi hade mjölkkor. Men pga allergi måste han sluta med det, arrendera ut jordbruksmarken och ta upp sitt gamla yrke; snickare med egen liten byggfirma. Jag har haft olika anställningar som lärare under de här 45 åren, jätteroliga jobb, men går nu i pension vid 67 års ålder.
Tre barn har vi som nu bor i Umeå, Stockholm och Seattle och ett antal barnbarn. Vi lever ett rikt liv med många upplevelser och många goda vänner.
Tja, så blev det. Och jag kan som sagt bara tacka slumpen för att det blev så här fint och bra. ; - )). Jag är jättelycklig att jag inte nappade på anställningserbjudandena direkt efter lärarutbilning, utan drog till Årjäng. ;-))
Kommentarer
Trackback