5:2
Jag får ibland frågor om hur jag äter med 5:2, så jag tänkte berätta lite om det.
Nu har vi kört med 5:2 diet i drygt tre år, både jag och Roland. Jag startade för jag ville gå ner några semesterkilon som lagt sig på och Roland ville få hejd på sin viktökning. Det lyckades vi med och har nu hamnat på något slags trivselvikt som ligger still. Dessutom så förbättrades både blodsocker och blodfetter rejält med 5:2. .Vi hade koll före och efter. 5:2 innebär att vi äter som vanligt fem dagar i veckan och lever på lite kalorier de två andra dagarna, max 500 kcal för min del och 700 kcal för Rolands del. Det ska inte vara dagarna efter varandra så vi brukar köra med måndagar och onsdagar. Men det går att byta och när det är något särskilt så hoppar vi över 5:2 den veckan. Det funkar inte med ett alltför strikt levnadssätt.
Vi äter lite olika, Roland vill ha frukost, fil med hemkokt sylt med lite socker. Sen äter han inget under dagen, kanske bara vatten / kaffe och något smörgåsrån med örtsalt. Höjdpunkten på dagen är på kvällen då vi äter varsitt rostat bröd med bara skivat ägg på med örtsalt och en kopp varmt vatten / te.
Jag äter ingen frukost, bara kokt vatten. Glutenfria smörgåsrån kan det sedan bli ibland under dagen, bild nedan. De har bara 11 kcal styck. Så det slinker nog ner 3 - 4 st med kaffe eller varmt vatten på en dag.
Fram på eftermiddagen äter jag en tallrik hemkokt soppa. Det är kokta grönsaker i bitar som jag gör av den här samlingen i grönsaksdisken som kallas Husmansmix med olika rotfrukter och lök. De kokas i vatten enbart kryddat med örtsalt Trocamare. I soppan finns också några kycklingbitar. Jag brukar koka dem separat och blanda med soppan sen så de inte behöver bli så sönderkokta. . Sen fryser jag förstås portioner, lagom stora för en dag.
Just den här dagen hade jag lagt i ett par bitar kokta rödbetor. Jag tror ju på rödbetans hälsobringande effekt, (liksom ingefärans och kokosoljans men de är inte med här i magersoppan) Den här soppan blir ju väldigt mager men smakar bra. Jag körde med Viktväktarnas burksoppor länge, det är lättvindigt att bara värma. De innehåller också få kalorier men Viktväktarna har så litet utbud av glutenfritt så jag började koka soppan själv. Det funkar bra med att koka mycket och frysa i småportioner. Inte så mödosamt. Jag gör en variant också med kokt älgkött i bitar istället för kyckling.
Här är alltså magerdagens kvällsmat, rostat bröd med bara ett skivat hårdkokt ägg på och så strör jag lite örtsalt över.
Det finns en risk att få huvudvärk magerdagarna och på förmiddagen dagen efter. Jag tror det beror på vätskebrist. Det brukar gå bra om jag är noga med att få i mig örtsalt med jämna mellanrum. Jag måste dricka mycket vatten också, fast att bara dricka vatten utan salt hjälper inte. Då går vätskan liksom rätt igenom, saltet behövs för att binda den i kroppen. Numera är det sällan jag får huvudvärk, men det kan inträffa någon gång fast jag tycker jag är noga med både salt och vatten.
Jag kan bli låg i humöret magerdagarna och på morgonen efter. Inte jätteilla men lite dämpad. Det beror säkert på att blodsockret ligger lågt. Fast det vänder för min del direkt efter frukost morgonen efter magerdag och resten av dagen efter kan jag uppleva att jag har ett väldigt gott och jämnt humör, kanske lite högre än annars.
5:2 passar säkert inte alla, men för oss funkar det. Vi är alldeles för matglada för att gå på diet varje dag och avstå livets goda i form av grädde, slisk och såser.. Nu kan vi "lida" två dagar i veckan och så äta som vanligt de andra fem. Att en del värden blivit bättre är ju inte heller fel. Krasst sett är det nog bra för en del inre organ att få vila ett par dagar i veckan. Levern slipper jobba med fett och alkohol, bukspottkörteln belastas inte med socker och behöver inte göra insulin de dagarna. Man kanske kan tänka att människan egentligen är gjord för att svälta ibland. Från början av vår historia så var det säkert så med automatik.
Kommentarer
Postat av: Veiken
Jag tycker ni är duktiga. Jag skulle nog flippa ur på "magerdagarna" När blodsockret är under skosulorna är jag inte att leka med! ;)
Svar:
Inga Magnusson
Trackback