Påskdukningen
Det var roligt att få duka lite prydligt på påskdagen till äting med goda vänner. Det går bra med små barn också!
På påskaftonen blev det ärveproslinet. Finservisen fick jag efter min mamma när hon gick bort. Hon fick den i bröllopspresent av "Fru Wallentin". Mamma kallade henne så med vördnad i rösten. Det är en hel servis med 12 av alla tallrikar i olika storlekar, massor av uppläggningsfat och skålar. Det är guldkant på allt och då får man tänka efter vid disken. Jag kör dem i maskin men det går inte att ha diskmedel, bara varmt vatten, annars förstörs guldet.
Kostaglasen är lövtunna och jag är alltid lite rädd att något barn ska bita till och få en glasbit i munnen. Men än har det inte hänt. Min pappas kusin jobbade på Kosta glasbruk, inte som glasblåsare men nåt annat. Jag minns vårt besök där, hur man blåste glaset och i detalj hur de tunna glasen slipades. Vi fick 12 glas ( det skulle vara ett dussin på den tiden) . Förr använde jag dem sparsamt för jag var rädd om dem, men nu tänker jag att de ska användas. Allt annat vore fel.
Kommentarer
Trackback