Inga Magnusson

De växer och frodas, våra fasaner. Maten och vattnet går åt och får kollas varje dag. Några av dem är lite större än de andra, har fått lite mörkare fjädrar fram under halsen och något längre fjädrar bak. Kanske tupparna?  Imorgon räknar Roland med att öppna dörren, knipsa av näbbringarna och låta dem gå som de vill, ut och in. Voljären ligger rätt skyddat så vi får hoppas att det funkar, att de inte omedelbart blir oppätna av räven / ihjälkörda och att de hittar tillbaka för mat och vatten när de behöver det. Kanske ska vi vädja till förbipasserande bilar att köra lite varsamt från och med lördag förbi mellan vårt hus och Liane.