Inga Magnusson

Så roligt att få flera timmars tid att gå runt där, kolla på bilder och reflektera.  Lars är en oerhört duktig konstnär, hans bilder är skickligt gjorda som hantverk och de berör.

 

. Det var rätt många besökare och man hör olika dialekter, bland annat en stor grupp från Linköping o en från Örebro. Man förstår att Lars Lerin drar många besökare till Karlstad. 

 

Förra året hade man 40.000 besökare. I år är det många fler, redan under hösten så var siffrorna 80.000 från januari. I somras så hade man kö varje dag o 2000 besökare dagligen.  Det var kö vanliga dagar också. 

 

Lars hyr gamla dansrestaurangen Sandgrund av Karlstad kommun. I avtalet ingår att han ska ställa ut även andra konstnärer som han väljer själv. Han ska också byta ut den egna utställningen varje år. Det utbytet sker lite vart efter under hela året kommer nya tavlor på plats. Så det är lönt med flera besök. 

 

Jag passade på att köpa Kobok, De daglediga - filmen och Naturlära-boken.

 

Jag var ju lite imponerad av Persbrandts bilder i somras. Nu hade Lars, Nino Ramsby som gästutställare. Det var inte någon höjdare, ganska spretigt o famlande. Ett par tavlor var intressanta, men inte mer. Kanske kan det här konstnärsskapet utvecklas och få någon linje som berör. Men än så länge känns det rätt amatörmässigt, men jag vet inte hur seriöst det är och hur länge hon / han har hållit på. 

 

Det är lite trist när jag direkt efter Sandgrund gick till Värmlands museum o fann mig i stort sett ensam. Ändå var det en en fin fotoutställning som kallas Ikon. Fina bilder och film med förståndshandikappade. Och det var inte ett enda ögonblick patetiskt, bara stolta och glada modeller. Sevärd!! 

 

Sen uppskattar jag den fina butiken på museet. Där finns kul saker för barn. Restaurangen har kanonbra mat men jag hade svältdag på 5:2 så jag hoppade den.