Inga Magnusson

.... arrenderar marken som hör till Liane - Prästgården. Numera är det inte bara tre bröder utan hela familjerna är med.  De är duktiga bönder, trevligt folk och dessutom goda  landskapsvårdare! Häromdagen kom de med en maskin och slog  alla dikeskanter, det blev så fint. Tacksamma är vi för den här insatsen som inte ger dem något större  ekonomiskt utbyte, men  goda tankar från oss och omgivningen och en fin landskapsbild.

 

Undrar ibland över om det gör skillnad på människor att leva på landet och i  stad, när det gäller ansvarstagande för det gemensamma, för sånt som egentligen är basic. Hur formas människor av att leva på landet / leva i stad?  Hur ändras vi som människor och hur påverkar det våra värderingar? Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, inte att det ena är rätt och det andra fel, men just olika.

 

 På landet måste människor ta ett långtgående ansvar, både praktiskt och ekonomiskt, för det som är grundläggande i närmiljön. Man  får fixa sina vägar själva med grusning och plogning och sladdning och annat hela året om, varje dag måste post, skolskjutsar och andra transporter kunna ta sig fram. Fibernät för dator kräver gemensamma ansträngningar både med arbetsinsatser och pengar, liksom  bygdegård,  viltvård,  skogsvård,  hembygdsgård, öppna landskap, fiskevård i sjön,  byggande och skötsel av småbåtshamn. Ja, listan kan göras lång på sånt som människor på landet ständigt håller på med, ofta i  föreningar. Ingen kan göra allt men i stort sett alla gör något för att vårda bygden och landskapet runt oss. När man är uppväxt på landet och har bott större delen av sitt liv på landet så är detta så självklart att man nästan inte reflekterar över det, har ju alltid varit så här. Men som sagt, hur formas vi  omedvetet av det här?