Inga Magnusson

Här passerar jag Hol på min skidtur runt.

Jag tog en tur på någon dryg timme. Ingen sol idag och så där - 5 grader. Minns när jag var barn och åkte skidor. Mina föräldrar gillade också skidåkning så vi fick skidor tidigt, annars var det noga med utgifterna. Pappa undervisade i skidåkningens konst och jag märker att jag åker fortfarande som han sa; skjut ifrån ordentligt med den bakre skidan och slappna av i axlar / armar mellan varje stavtag. Kommer ihåg att jag vann KM i längdskidor i min hemkommun när jag var nio år. Min bror var fem år  äldre än mig och han hade också vunnit KM när han var nio år.  Pappas träning gav resultat. Då fick broder en fin tennpokal med ingravering. Jag tittade mycket på den och tänkte att jag nog också skulle få en sån när jag vunnit. Men jag fick en ful klumpig glasvas! Oj så skämmigt tyckte jag. Den utdelades av min lärare under högtidliga former på skolan och jag tyckte alla måste se vilken uschlig utmärkelse jag fått och tycka synd om mig. Min lärare såg min besvikelse och tröstade mig med att en glasvas passade bättre än en pokal för en flicka.  GRRRR va arg jag blev! Ville inte vara flicka med glasvas!!! Jag har den eländiga vasen kvar än, det går inte ens att ha blommor i den! ;- ). Min skidkarriär fick ett  abrupt slut där, ha ha...!. Så nu kavar jag runt i platta skidspår. Och några nedärvare av skidåkning har vi inte varit heller. Så när som på några dråpliga episoderi Allianstävling  så har våra barn hållit sig  ifrån längdskidor och åkt  utför istället. Barnbarn lilla Lovis kanske har fått med någon skidåkar-gen från den andra släktsidan. Hon  är ju barnbarnsbarn till legendariske Assar Rönnlund. Sånt förpliktigar! Ska bli spännande att se hur det artar sig  framöver med en ny generation  i skidspåret! ;-))