Söndag!
Alldeles för kallt för jakt och andra utomhusaktiviteter. Jag undrade ju hur Roland skulle tackla det, han som måste ut, inte kan stanna inne. Men han erbjöd sig att gå med på min dagliga långpromenad med Seffrin. Fast han tog förstås sparken och stövarna. Det är suveränt sparkföre.
Ner till sjön förstås.
På hemvägen bet det ordentligt i kinder och näsa. Det var runt - 20 och vi gick drygt en halvmil sammanlagt. På slutet var det läge att massera kinderna med varm handflata. Kom ihåg min småskollärarinna som brukade ha en tjock mjuk flanellapp att gnugga kinderna med när barn kom till skolan med förfrysta vita fläckar på kinderna. När kinderna förfrusit så blev de blossande röda och svullna efteråt, kliade och blev omgivna av en vit rand. Sånt verkar barn idag aldrig drabbas av.
Imorgon bitti är en tjäder med här på bloggen! Första gången tror jag, de är inte så vanliga här. Eller rättare sagt vi ser dem inte så ofta. De har sina favoritplatser.
Kommentarer
Postat av: Lena
härliga bilder, kommer ihåg min barndoms sparkturer
och när jag fick sitta på och åka med pappa när vi hälsat på farmor och farmor
Svar:
Inga Magnusson
Trackback