Inga Magnusson

Den här lilla stugan ligger i Sillerud, på andra sidan vägen från Prästgården räknat. Den är byggd år 2000 och heter Brogärdet, uppkallad efter åkern som den är byggd på; Nolare Brojâle. Bredvid finns ett sönnare Brojâle också, det som går fram till badplatsen i Signebyn. Förr var det praktiskt att ha namn på alla åkrar. När man brukade med häst och mankraft så tog allt arbete lång tid, det var inte så snabbt att ta sig hem under dagen,  man kunde behöva skicka någon med mat / kaffe under tiden till exempelvis "Nolare Brojâle". Och man kunde behöva diskutera vilken liten åker som man skulle ta itu med. Alltså bra att ha namn på varje liten del av gården.  Nu finns inte något praktiskt behov av namnen längre och med oss så lär de försvinna om de inte finns kvar i något på lantmäteriets karta.  Med maskiner så svischar man över stora områden på kort tid, inget plotter med små åkerlappar längre. Vi har försökt döpa hus efter de gamla namnen så några finns kvar; Lihaget, Tjärnshaget, Brogärdet.

 

Strax bredvid det här huset så låg förr sockenmagasinet. Det var ett förråd där församlingen kunde förvara sitt  spannmål ("kyrkoskatten" som man tog opp i naturprodukter) för att kunna betala ut till dem som till exempel hjälpte fattiga. Vi kan läsa om hur en anfader Kylén / Kylin i Blomskog   tog på sig "beklädnadsskyldigheten" för  den rotens hjon mot ett bestämt antal  tunnor "havfra". Det var i sockenmagasinet man auktionerade ut de fattiga  rotehjonen till lägstbjudande,  till att tas omhand  under ett år mot ersättning i spannmål.

 

Vägen härifrån och bort till badplatsen kallades förr för Pilgata, med betoning på första stavelsen. Där lär ha funnits stora pilar eller någon enstaka stor pil. Jag vet inte säkert. Traditionen säger att en försmådd friare blev så besviken att han körde ner sin vandringskäpp i vägkanten där och så växte det upp en stor pil. Fast det är säkert inte sant. ;- ) I tomtgränsen söder om Brogärdet och efter vägen finns pilar nu också. Fast de har sin egen nyare historia. Det är min misslyckade plantering, den blev inte alls som jag tänkte mig. Men den har fått bli kvar, stör ingen.

 

Vid älven nedanför den här stugan så brukade man tvätta kläder förr. Det var också här som ett par barn drunknade. Det var de två små sönerna till Thea och Gunnar på Hopbrôten som drunknade när man tvättade mattor.  Men det berättar jag om en annan gång. Det är så sorgligt.