Två kvällstimmar i skogen med valpen och taxen!
Det var inte så kallt som igår, solen sken lite och det var lugnt. Här har Roland varit med och avverkat skog när han var ung tillsammans med Evert i början på 70-talet. Då var det ett slätthugg. Nu är det en skog med stora träd.
Jag som är ormrädd har säkrat fötter och ben förstås. ;- ))
Olles-stôga vid hembygdsgården kommer härifrån, från Sätra (Sättere). Det var ett litet torp under Prästgården. Det ägdes alltså av Silleruds församling och den som bodde här måste göra dagsverken, antagligen på Prästgården, för att betala för rätten att bo på torpet. Det var en liten stuga, nåt uthus och några åkerlappar runt om. Nu är det mesta skog. Roland minns inte huset när det stod här men hans pappa har berättat. Olle på Sättere och hans fru bodde här då.
David på Döverud och Rolands pappa var i närheten och barkade virke någon dag. Då blev de inbjudna till Sättere på tummegås. Det vill säga man bredde ut smöret med tummenpå en "kakebete". Till det fick de ett mjölkglas. Mjölken var rejält sur och tunn. David sa att kon inte hade kalvat på tre år. ;- ) Rolands pappa släppte "kakebeten" bakom soffan, han orkade inte äta den. Det var nog knapert på Sättere.
Här är en detalj från spisen som stod här.
Stenmur vid Sättere. Den kan ha fyllt funktionen att hålla kon / korna från stugan, för de betade nog fritt på skogen. Eller också avskiljde den åkrar från varandra. Det går inte att se nu, det mesta är raserat. Jag letade också efter rester av eventuell jordkällare för det brukar finnas kvar, men fann inget.
Här finns en skylt som märker ut platsen
Jag tycker kanske ibland att det gnälls för mycket om skador där skogsmaskiner gått fram. Ofta är spåren rätt grunda och överväxta efter ett antal år. Naturen själv gör ju också branta formationer. Här nedan ses djupa spår efter de maskiner som avverkat runt Sättere, de var mellan en halv och en meter djupa. Det borde kunnat rättas till och jag förstår inte varför man måste förstöra stenmuren vid Sättere på två ställen genom att köra över den med maskiner. Det såg ut att finnas gott om plats att köra bredvid, men jag begriper kanske inte allt i sammanhanget.
Långtjärn gick vi till sen. På andra sidan ser man Änga. Där bodde Martina.
Lite ljusare bild från Långtjärn. På en hög punkt mellan Långtjärn och Östra Silen så ser man båda sjöarna. Då inser man dilemmat med att tillämpa strandskyddet in absurdum. Här i Värmland ligger sjöarna så tätt att det blir rätt smala remsor ibland mellan dem att bygga på. Ibland inga alls. Stora områden lämnas obebyggda helt i onödan.
Det var verkligen inte gott om svamp, men vi gick ju rätt långt och haffade en här och en där. Till slut blev det så här mycket, lagom att frysa in två påsar.
Den här dagens viltobs är lite skrämmande; På två timmar i skogen såg jag en enda älgspillning. Det är verkligen inte mycket älg kvar. Däremot så såg vi ett antal råbockfejningsplatser. Och dessutom get med tre killingar, ensam get och ensam get igen och en ensam killing (geten förmodligen borta innan vi kom). Två korpar var det också. Annars inget speciellt mer än en flock skarvar på grundet där de alltid sitter. Dem skulle vi gärna slippa. De förstör fisket, öar och mark vid vatten. De är numera mycket talrika och åstadkommer stor skada men skyddas av EU på märkliga grunder som ingen begriper. Jag vill inte vara med i EU längre.
Kommentarer
Postat av: znogge
Tack och lov har naturen en förmåga att läka sig själv. För står inte allt heller måste erkännas!
Trevlig fredag!
Trackback