Inga Magnusson

Han är en trivselhund! . Det känns att vi har starka band på något sätt. Han lyssnar noga på mitt tonfall och verkar veta vad jag vill. Reagerar på beröm med svansvift och på bannor med att skärpa sig. Om jag närmar mig  hundgården och säger "vi ska gå ut och gå" eller "vi ska fösa på bockarna",  så blir han glad och ivrig, springer fram och tillbaka. Om jag inte säger nåt eller  säger "vi ska inte gå" och skakar på huvudet,  så blir det ingen reaktion alls. Han förstår.

 

I sommar har Roland och jag oftast gått kvällspromenaderna med alla fyra hundarna. Då blir det bråkigt och ostyrigt med lek förstås, speciellt som valpen Hambo vill fajtas med alla och det gillas av de andra tre.

 

Men igår kväll gick jag ensam runt Liane med lille Seffrin. Och tänk han kom ihåg direkt, både att gå fot och att stanna!!  Det finns inte så mycket han måste kunna men att han kan gå tajt  fot är praktiskt. Ibland orkar man inte streta och dra i kopplet med en tax som drar allt han kan. Bra när vi möter andra hundar eller bilar också. Att han kan stanna direkt är också bra så han går att koppla när han är lös.

 

Egentligen trodde jag nog att vi   skulle få börja om från början igen med träningen eftersom det var så länge sedan sist, men det funkade direkt. Han gick fot fint och stannade direkt på uppmaning, jag behövde inte ens påminna genom att rycka i kopplet. Nu behövde han inte öva  hela vägen utan det fick räcka med en kilometer. Resten av vägen fick han ha lång lina för att  kunna undersöka vägkanten och diket, det gillar han. Lille Seffrin - gossehund! Han är så fin!