Hur det var förr!

Skrev lite om det igår när jag berättade om Olle-stôga. Men det finns mer om hur det var när Roland var med och avverkade skog här.  Gissningsvis var det vintern 1970 - 71. Då var Roland 17 år. Evert var ungefär 40 år, en duktig huggare. Roland var med och fick lära sig av Evert, mest fick han kvista och tyckte det var roligt för då fick han använda motorsågen och fälla enklare träd. Det var inga hörselskydd då på den tiden, men Evert hade ändå normal hörsel efter så många års skogsarbete.
 
De som var med och avverkade var Roland och hans farbror Evert som huggare.   Knut på Änga körde ut  timmer med häst. Det var en ardenner, ovanligt nog, annars var det mest nordsvenska. Sen var Einar på Prästgården med, han  var arrendator under två perioder. Han hade en Fordson Major en fotogendriven, ingen störtbåge, ingen hytt. Den startades med en lång skiftnyckel, veven var borta. Den glödtände i stort sett hela matrasterna och slutade med det ungefär när rasten var slut. Han hade ett timmerspel som var kopplat direkt till kraftuttaget. Det innebar att stockarna kom väldigt fort, som ubåtstorpeder i snön. ;- )  Erik Alfredsson på Holstorpet var också med och han hade en Nuffield, en röd. Han hade ett vanligt timmerspel med svängbar bom.
 
Erik frågade oss en dag när vi avslutade dagens arbete;
- Har han varit med er idag?
- Vem då? sa Evert
- Skam, sa Erik. Han har vart med mig hela dagen och det sista var han under kärra och välta hela lasset-
 
Son till Erik, Bengt, var också med och körde. Han hade en Buster med halvband. Gripen satt på taket på Bustern.
 
Senare kom Reidar i Rök med i avverkningen, han högg också.
 
Hilding Magnusson var skogvaktare för kyrkan och ledde den här avverkningen liksom annat av kyrkans skogsarbete på Årjängsområdet.
 
I slutet på avverkningen skulle ett område med vindfälle tas om hand. Det var ett svårt och sent arbete eftersom man måste gå före med yxa och ta bort lager av snö och is. Det gav lite betalt eftersom man högg på ackord.
 
Men nu är alltså kalhygget borta och skogen har växt upp igen, ett långt kretslopp på några decennier. Flera av dem som var med då på avverkningen är borta men minnena finns kvar.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback