Inga Magnusson -

Hemåt på små moln ...

När elever lyckas med ett lärande som vi har kämpat med länge tillsammans och en dörr plötsligt öppnas som varit stängd, så blir man som lärare nästan tårögd. Det är så stort!

Det handlar nästan alltid om ett gemensamt arbete; elev, föräldrar, lärare, resurspersoner osv mot gemensamma mål och med samma grundsyn. När alla drar åt samma håll, inspirerar varandra och utvecklas tillsammans så kan man försätta berg.

Vi står ju ibland i valsituationer, vilket verktyg i verktygslåda ska vi välja? För genom åren så blir det ju en samling redskap att välja på. När det sen, efter långt och tålmodigt och träget arbete, landar och visar sig vara helt rätt val, så är det en eufori som ¨är svårt att föreställa sig för en utomstående. Det finns hos eleven så mycket stolthet och tillfredsställelse med i bilden att man blir rörd.

Jag har ju tränat på att vänja mig av med jobbet inför stundande pensionsålder. Det har varit bara drygt halvtidsjobb ett par år nu för att försöka inrätta mig i ett liv helt utan jobbet. Men såna här dagar inser jag att det kan bli svårt att bli av med mig på skolan.

Antagligen kommer jag att hänga mig kvar, år efter år, allt mer senil och glömsk, allt mer halt och lytt, vimsande omkring tills kloka kollegor trycker ner mig i en rullstol, kör mig över skolgården, in i färdtjänstbussen, med order att köra mig hem till Liane, ringandes in en anmälan till hemtjänsten. ;-)))

2015-01-23 @ 19:13:00 skola Permalink

Kommentarer

Postat av: Znogge

Den känslan känner jag så väl igen! På många plan faktiskt. När jag tog emot min lilla nätta grupp på 32 elever i åk fyra så var de som yra höns. I dag, ett och ett halvt år senare, så blev jag plötsligt medveten om hur kloka och vetgiriga de är :-)

Kram

Svar: Jag vet precis vad du menar! Lärarjobbet är ofta långsiktigt och prövande och gemensam ansträngning. Sen när det lyckas så är det fantastiskt! För man kan aldrig veta innan att det kommer att lyckas, även om man gjort omsorgsfulla val. Och att lyckas med en så stor grupp som 32 är en suverän prestation, det borde inte gå. ;-)

Inga Magnusson

2015-01-23 @ 19:22:51
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: åsa

Underbart!
Ha dé!

2015-01-23 @ 19:25:53
URL: http://tantraffas.blogg.set

Postat av: Znogge

Det har gått över all förväntan! Mina trettiotvå elever sitter djupt koncentrerade och det är knäpptyst när det behövs. Samtidigt så är de oerhört alerta och älskar att diskutera! Vi jobbar bra tillsammans :-)

Svar: Jag skulle kunna säga grattis, men jag vet ju att det handlar om att du har gjort ett bra jobb tillsammans med elever, föräldrar och annan personal. Så en eloge istället!

Inga Magnusson

2015-01-23 @ 22:08:01
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Znogge

Tack :-) Vi jobbar tillsammans och det måste man göra!

2015-01-23 @ 23:04:23
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Marie

Åh, vilken trevlig dag du verkar ha haft! Jag förstår precis känslan! Hahaha...ja, jag tycker att du ska hålla dig kvar på skolan tills de trycker ner dig i en rullstol. Skolan behöver PRECIS sådana som du!!!

Svar: Tack för vänliga ord! Så länge jag mår så här bra av jobbet så vill jag gärna fortsätta jobba fast ungefär halvtid, annars blir det för jobbigt. Samtidigt är jag lite rädd att inte själv märka när jag börjar vimsa till det och borde sluta. Så jag får hoppas att mina goda kollegor på nåt sätt berättar för mig om det ser ut att vara dags för total pension. ;-)

Inga Magnusson

2015-01-24 @ 09:18:45
URL: http://www.mariee.se

Trackback