Inga Magnusson

 

Min farmor var alltså i Amerika på besök hos sin syster i slutet av 1800-talet. Där lärde hon sig konsten att göra en slags virkade blommor av människo-hår.  Gissar att hon lärde sig konsten av någon svägerska. Hennes syster  i Amerika var gift med en man från Dalarna och han kan ha haft kvinnliga släktingar med sig. Hårkonsten kom från hårkullorna i  Våmhus i Dalarna och fick egentligen inte läras ut till någon utanför byn, men min farmor lärde sig alltså av någon under det året hon var i Amerika hos sin syster på besök.  Många hade ju långt hår på den tiden, tacksamt att arbeta med. Den här tavlan är gjord 1897 av min farmor efter hemkomsten när hon hade gift sig och den är till minne av hennes bröllopsdag.  De torkade gula blommorna är från brudbuketten och slöjan som hänger över tavlan  är från hennes brudslöja. Hårblommorna är gjorda av hår från släktingar men jag vet inte vilka.