Inga Magnusson

Dunkerstövare Hej kan ....

... kan verkligen konsten att se fullkomligt oskuldsfull och förvånad ut!!!! Han sitter lugnt som en gammal gubbe i soffan och spretar med benen!

Han är så liten och näpen! Som en dockhund bredvid store Jazz. När Hej var liten var han livlig och hade svårt att koppla av. Roland hade "zonterapi" på tassarna och masserade hela honom för att han skulle ligga still i knä ett tag. Men nu är det en liten lekstund på kvällarna med taxen Seffrin, sen dråsar båda omkull och bara vilar. I kväll sa Hej ifrån åt vår lille morske tax också. Tror det var första gången han gav igen på allvar. Annars har han låtit Seffrin bestämma. Men Hej är drygt två år nu, och det är liksom den "mentala" vuxenåldern för en hanhund tror vi så han kan vara mer vuxen nu. Och han är så mycket större än taxen att han inte alls behöver ducka för honom hela tiden. Det är fint med hundar, jag gillar vårt "hundliv"!

Så fin han är!

Jag minns med glädje och saknad våra 25 år med hamiltonstövarna: promenader, jakter och prov, valpkullar och mys i soffan!

Jag har också alltid gillat vårt hundliv. Nu har dock vår sista hund kommit till hundhimlen och det känns faktiskt okej. Det sista året var det ständiga problem med henne och efter sommaren har det varit stora problem. Varken hon eller vi kunde till slut koppla av. Sista tiden var hon ut och gjorde ifrån sig antingen det ena eller det andra var tredje timma dygnet runt. Det har nu gått lite drygt en vecka och maken och jag börjar så sakteliga få tillbaka våra krafter nu när vi får sova hela nätter. Vi är oerhört tacksamma för att vi fick våra 12 år med henne, men nu blir det hundfritt en längre tid framöver.