Inga Magnusson

... är förstås inte skola längre. Men det var det när jag var barn och ståtlig som ett tegelstensslott var den  helt i stil med sent artonhundratals  arkitetur. Här tillbringade jag mina sex första skolår, en B- skola som det hette på den tiden , med två klasser i varje klassrum. Det var så roligt att gå i skolan!  Jag fick börja i rummet längst till vänster, sen gå på mitten och till slut längst bort till höger. 1-2:an hade en småskollärarinna, sen kom 3-4:an med en folkskollärarinna och så 5-6:a också med folkskollärare tillika överlärare och kantor i kyrkan som ligger precis bredvid här, liksom kyrkans arrendatorsbostad och prästgården. För länge sedan fanns också en liten affär här i Kyrkbyn som det hette då och på andra sidan järnvägsövergången ett ålderdomshem.  I skolan fanns alltså bara tre klassrum, ovanpå var det två lärarbostäder: En pampig stor lägenhet för folkskolläraren och en liten påver för småskollärarinnan som förutsattes vara ogift. Skolan är otroligt påkostad för sin tid med alla sina dekorationer. Klassrummen var ljusa,  "tamburerna" var stenlagda och tåliga. Sten och smide gjorde ett gediget intryck. Jag har gissat att skolan byggdes som ett monument för att visa att de välbeställda bönderna här ute på landsbygden höll en högre moral och  bättre standard än befolkningen i det nya järnvägssamhället Hallsberg som växte fram där man möttes med bygget av Västra stambanan någon gång 1862 eller så. Om jag minns rätt så var en stor del av husen efter ´Storgatan i Hallsberg  krog eller hotell i slutet på artonhundratalet, ja eller något annat som kanske inte ska nämnas öppet. Många tågpassagerare  och tågpersonal hade i alla fall anledning att ta en tillfällig övernattning i Hallsberg på den tiden  när tågresor kunde ta flera dagar i anspråk med flera byten.