Inga Magnusson

Nu har jag betat av del 1 av serien Min kamp som ljudbok och är en bra bit in i del 6 som pappersbok. Tänkte först att det blir fel att i förstone hoppa över delarna däremellan , men det blev helt rätt. I del 6 hamnade jag mitt in i berättelsen om rabaldret efter utgivningen av del 1. En släkting blev furiöst rasande över Knausgårds utlämnande berättelse om familjen han växte upp i. Det utvecklar sig till en långdragen och plågsam process för den känslige Knausgård.

 

  Nu har jag också kommit förbi letandet efter yttre action i bokens handling, ett letande som jag hamnade direkt i i kölvattnet på läsandet av Vallgrens bladvändardeckare. Det finns en yttre handling hos Knausgård,långsamt framskridande, men den är inte viktigast. Huvudspåret är istället den inre resan genom en människas liv, ständigt analyserat genom utblickar mot historia, konst, litteratur och belysning av existensiella frågor om död, ondska och liv. Det känns lite som att sakta men metodiskt snärjas in i Knausgårds tankevärld och hans liv.

 

Sen förstår jag att det för mig är helt fel att försöka med ljudböcker när det gäller Knausgård. Tempot blir trögt som sirap, trist och tråkigt, beskrivningarna av vardagliga ting känns oändliga i sin omständlighet. Men när jag läser hans texter i pappersbok går det mycket snabbare fram och då kommer hans rika språk till sin rätt, det gnistrar och glimmar om miljö- och personbeskrivningar! De sprakar för min inre syn, blir levande istället för att flyta fram som ett svart o trögflytande  å-vatten.

 

Intressant att få anledning att fundera över skillnaden mellan ljudbok och pappersbok, samt hur det egna lästempot påverkar själva upplevelsen av en bok. Har aldrig tänkt på det förut, det finns böcker jag kan lyssna på istället för att läsa på papper, men alltså inte Knausgård.