Inga Magnusson

Lite fundersam är jag om jag vill läsa hela serien Min kamp. Tänkte börja med sjätte delen men det blev ettan istället o som ljudbok. Jag har alltså lyssnat på texten. Det tar väldigt mycket längre tid att lyssna på en bok än att läsa. Måste försöka mäta skillnaden. En fördel med ljudbok är att varje ord går in på ett annat sätt, det går inte att fuska igenom ett stycke som är ointressant. Knausgård skriver egentligen en dagbok, det som händer beskrivs in i minsta detalj med alla sinnesintryck i ett vackert rikt språk och alla minnen som kan associeras med det närvarande. Det finns liksom ingen macrodramaturgi med en långsamt stegrande spänning o förväntan som blir action som sen går ner i varv osv. Det finns microdramaturgi omfattande någon sida  eller så, men lite tråkigt blir det. Han är så otroligt känslosam som människa och styrs som ett rö för vinden av det. Trots den goda språkbehandlingen blir det lite tråkigt. Kanske är det orättvist att läsa Knausgård direkt efter bladvändaren Vallgren. Knausgård  är ingen bladvändare, inte i mina händer i alla fall.