Inga Magnusson -

Till minne.....

Många gick alldeles för tidigt...eller var de bara på besök?
Vi tittar upp mot himlen och önskar att de ser oss.
Ofta minns vi dem... På morgonen... På natten när vi tittar på stjärnorna...
Ett datum... En låt... En plats... En doft...

Varje timme, varje andetag...
De som gick före oss...

2014-11-29 @ 01:16:00 DAGBOKSBLAD Permalink

Kommentarer

Postat av: Veiken

<3 Så fint. Just nu är det många som far vidare till en annan resa!

Svar: Jag valde bilden av is, kyla och mörker att illustrera orden med. För mig är sorg just kall, mörk, hård, obarmhärtig och ensam. Inte alls den mjuka grå varma filt som jag trodde innan den drabbade mig första gången och jag miste nära anhörig.

Inga Magnusson

2014-11-29 @ 10:42:57
URL: http://www.veiken.se/

Postat av: Erik Andersson

Vi kristna ser det vi kallar himlen som en slutstation för vårt liv. Men i alla tider har människan haft en tro på ett fortsatt liv, det visar de genom de gravgåvor de sände med i gravarna. Kommer vi att möta våra kära en gång i framtiden, det är en fråga vi alla ställer oss. Men det är också ett hopp vi har, de är inte för alltid borta för oss. Visst är det tragiskt när någon går bort, speciellt om det är barn och unga människor.
- Men jag tycker det finns något vackert också i ditt foto; solen- värmen- ljuset speglar sig också i det hårda och mörka precis som Guds kärlek också kan tränga igenom det vi uppfattar som svårt i våra liv.

Svar: Utan att vara aktiv kristen så har jag en genuin gudstro, även om den inte ser ut som den borde kanske för att vara godkänd av någon församling. Den har hängt med hela mitt liv och alltid hjälpt mig genom tider när det varit mörkt och tungt. För mig är Gud närvarande på jorden som de goda tankar och goda gärningar som ändå hela tiden finns där som motvikt mot ondska. Och för mig är det självklart att vi inte försvinner i döden. Ingen annan organism på jorden kan gå upp i intet, det vatten vi har idag är det samma som fanns på jorden för tusentals år sedan. Så visst finns tankar och känslor kvar någonstans när de lämnar kroppen. Kanske inte så långt borta, kanske närmare oss än vi tror. Hmmm... ja man kan alltid fundera. Och ingen av oss har facit i hand så vår frihet att skapa egna föreställningar är total.

Inga Magnusson

2014-11-30 @ 16:59:09

Trackback