Inga Magnusson

Vi har lyssnat på den på ljudband färdigt nu. Vi startade under resan till Ålviken med lyssnandet.  Det är den fjärde boken i serien om nittonhundratalet med de tre bröderna Lauritzen.  Kriget  beskrivs nu och livet  under det. Deras barn ägnar sig åt olika delar av kriget, någon träffar Göring och går med i Hitlers SS, någon hamnar i norska Hjemmefronten. Och den annars så präktige Lauritz visar sig inte vara så präktig längre. Det är som vanligt god berättarkonst i Guillous böcker, en bladvändare som är svårt att lägga bort. Men annars är det kanske inte någon högtstående litteratur och huruvida han ger en rättvisande bild av kriget vet jag inte. Normalt så gillar han tyskar men inte engelsmän i sina böcker, men osäkert om det har färgat den här.

 

Jag brukar klaga på att han mal samma händelse om igen flera gånger, först när den händer, sen när någon berättar om den  för någon som inte var med, sen ytterligare någon gång. Det var inte så mycket av den varan nu i den här boken. Och om jag motvilligt ska fortsätta berömma så har kvinnoskildringarna blivit mindre schablonartade och lite mer nyanserade, men visst är de fortfarande rätt grovhuggna och något fördomsfulla. Jag trodde att detta skulle bli sista boken i serien, men slutet är konstruerat som om det kommer en fortsättning så den som lever får se. Det kanske blir en ny serie som skildrar slutet nittionhundratal och början 2000-tal. Gissar att Jan G inte behöver författa för sitt levebröd, men det kan hända han har mer att berätta.