Inga Magnusson

 Vi är glada att marken på Liane, så där 60 hektar,  brukas av duktiga och proffsiga bönder, bröderna Jakobsson och numera också deras söner och anställda. Olle kom in och fikade. Han berättade om studiebesök han nyligen gjort på engelska gårdar. Där fanns försök med att bara ge mjölkkorna det de kunde beta. (Extensivt jordbruk kanske det blir då?? Fast man gödslar väl betesmarken förstås) Det finns  ju mycket och frodigt gräs i England. Man koncentrerar kalvningarna till tre månader. Då gissar jag att man sinar ner korna under den tiden när det inte finns så mycket gräs att beta, men det är bara min fundering. I alla fall så var detta sätt att bedriva mjölkproduktion mer lönsamt än att ge tillskott av kraftfoder, spannmål eller dy. Man får mindre mjölkmängd förstås, men har i gengäld lägre kostnader. Intressant när varje land gör det bästa av sina förutsättningar.

 

Sen var det intressant att höra att man i England, alltså till och med på gårdar som visades upp för utländska besökare,  hade gödseln i en grop i marken som förstås växte till  en stor hög. På fråga svarades att det naturligtvis inte var tillåtet men att ingen någonsin kontrollerade. I Sverige hade en miljöinspektör fått blodstörtning vid anblicken av något sådant. Gödselhanteringen är det noga med här, det ska byggas in och får inte läcka ut, får bara spridas på åkrarna under vissa förutsättningar osv. Det är ju precis den uppfattningen man får om orsakerna till att svenskt jordbruk har svårt att hävda sig i konkurrens med resten av EU. Kraven och kontrollerna är mycket hårdare här hos oss  och därmed blir produktionen dyrare, men staten kompenserar inte för att man lagstiftar fram den orättvisan. Och det är svårt att ta ut kostnadstäckningen via konsumenten.