Agnar o Torborg!

Så har de då liksom varit med oss de senaste veckorna, Agnar o Torborg, Rolands morföräldrar. Om några dagar, den 16:e maj skulle Torborg ha fyllt år om hon hade levat. Vi har pratat om vad de skulle ha sagt och gjort om de levt och varit med oss nu. Jag har funderat mycket på hur de tänkte den här dagen när de gifte sig. Bröllopskort väcker eftertanke. Vilka förväntningar hade de på livet framför sig tillsammans? Torborg ser trygg ut, hon hade ju också sin kristna tro. Hon  kom från andra sidan sjön, Gällsnäs i Laxarby. Hon kom från  en familj med flera syskon och god sammanhållning.
 
Agnar var ensambarn här från Önnebyn och verkar mer orolig på bilden, kanske över hur han ska klara av att försörja hustru och barn. Han var ibland  lite bekymrad säger Roland och med 5 barn så blev det förstås så småningom till att hålla hårt i slantarna. De hade ett litet jordbruk med några kor och grisar och höns. Fiskade gjorde man förstås ofta, men inte för nöje, utan för att få mat på bordet. Agnar  var snickare, jobbade tillsammans med Ragnar i Skåka och ibland Henning och Erik Jernberg. Han inspirerade kanske till Rolands yrkesval, Roland var ofta hos dem. Här, nära den plats där morföräldrarna  levde och bodde, så känns de märkligt närvarande hela tiden. De bidrar till känslan av att vara en länk  i en lång kedja  över tid.

Kommentarer
Postat av: tant Hannele

fint kort.

Svar: Tackar.
Inga Magnusson

Postat av: AnnaKK

Samma känsla drabbar oss lite till och från när vi håller på i renoveringsobjektet. Det är ju min mans farfars föräldrarhem, så det är en lång rad med släktingar som har bott och verkat på den lilla gården. Och det verkar som om inget som har kommit dit nånsin har slängts igen, för vi hittar den ena spännande gamla pinalen efter den andra än på vinden och än i något av uthusen. :-) En maskin som vi inte riktigt begrep vad det var, kunde svärfar berätta om. Det var helt enkelt en svarv, som hans farfar hade använt när han tillverkade pinnstolar för typ 100 år sen. 8-)

Svar: Ja men visst är det en fantastisk känsla! Den är svår att beskriva för den som inte upplevt den tror jag. Just att stöta på gamla minne. både ute och inne är speciellt. I skogen nedanför huset hittade Riland några gamla rostiga tunnor o han mindes historien om hur morfars son övertalat morfar om att göra en brygga med tunnor under att flyta på. Men den blev så rank (ingen tänkte på att det behövde vara vatten i tunnorna, lite), så i vredesmod slängde morfar dem i skogen och nu är det nästan inget kvar av dem.
Inga Magnusson

2014-05-12 @ 07:42:01
URL: http://annakk.blogg.se
Postat av: znogge

Vilket vackert bröllopsfoto. Nog undrar man vad de hade för tankar och för drömmar. Min mormor hette Torborg så namnet betyder mycket för mig. Bär många fina minnen trots att min Torborg dog på tok för ung...

Svar: Det finns äldre släktingar som man verkligen önskat att få behålla i många år och lära känna riktigt, inte bara genom hörsägen.
Inga Magnusson

2014-05-12 @ 08:17:30
URL: http://znogge.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback