Inga Magnusson

Alla är medvetna om dilemmat. Låga eller inga amorteringskrav gör att bankerna får gigantiska och växande vinster i ränteinkomster. Bankerna vill alltså egentligen inte få kunderna att amortera. De rekommendationer som Bankföreningen gett är på många sätt ett spel för gallerierna.  De har tagits fram av tvång från staten, en omvändelse under den bila som hotar med ännu starkare amorteringskrav.  Kunderna vill naturligtvis inte tvingas amortera för med amorteringar stiger månadskostnaderna, man kan inte långa lika mycket och får köpa en billigare bostad. Det finns alltså inga marknadskrafter som kan bromsa fenomenet med allt för mycket kapital i bankernas ägo. Det måste till lagstiftning, en styrning från staten om nu inte bankerna själva tar ansvar.

 

Det är samhällsekonomiskt farligt att fortsätta på den inslagna vägen och samla såna oerhörda kapitalmängder hos bankerna. De har hittills visat väldigt lite av samhällsansvar. Nu säger sig Borg kräva större egen kapitalmängd hos bankerna för att balansera detta så att bankerna ska ha en större grad av självförsörjning om det skulle bli kris igen. Förra krisen fick ju staten gå in och rädda banksfären och det vill regeringen undvika.  Stora bankkonkurser hotar hela samhällssystemet. För egentligen finns ju inga pengar i praktiken någonstans, utan allt bygger på "tro och hopp". Den dagen vi inte längre har förtroende för bankernas och staternas  (låtsas)-pengar så rasar alltsammans som ett korthus. Det är ett skrämmande perspektiv.