Första fästingen ...
... tog Roland ikväll redan! Lille Severin går ju mycket i gräset förstås när vi är på motionstur runt huset ett par varv eller när han besöker utetoan. Och det är där fästingarna finns. Jag lyckades känna den till slut, strax bakom / nerom örat. En typisk fästingplats. Den var verkligen pytteliten, hade nog precis satt sig fast och inte hunnit suga blod än. Roland tog ut den och klickljudet hördes, det som bekräftar att fästingen verkligen släppt med huvudet också. Gissar att vi får kolla Severin noga efter fästingar och jag får kolla mig själv också. Jag bär ju på Severin en hel del under dagen. Fjomp och pjåsk är det. ;-)) Och så är han ju så kelen och behändig. Man kan bära honom med en hand och göra något nyttigt med den andra. Han trycker sig intill halsen och bara älskar detta att vara nära!
Kommentarer
Postat av: Kerstin Dahl-Blomquist
Dessa odjur!! Äckelpäckel!
Men vilken bedårande liten valp ni har, kan inte se mig mätt på alla bilder. Och så gott han har det hos er, måste vara ett härligt hundliv med det bästa av allt.Skön och rolig sommar till er allihop, stora och små! Kram Kerstin
Svar:
Inga Magnusson
Postat av: Marie
Hahaha...en liten baby :-) De vet precis hur de ska göra med sina Hussar och Mattar de små liven, man faller alltid pladask :-) Fästingarna är dock inte lika charmiga och men man kan nog falla pladask för dem också fast då på ett annat sätt och av en helt annan orsak. ;-O
Trackback