Inga Magnusson

... tänker jag på när jag ser den här potatisen! Det blev en enda potatis satt i pallkragen, men den har inte ens blommat. Måste ha varit något fel på den eller också var jorden för näringsrik, så det bara blev blast. Så var det en gång för länge sedan när vi bodde i skolhuset i Snarkil, 1975 - 1977. Roland och vår trevliga granne, en äldre dam vid namn Märta Appelvik, fick idén om att anlägga ett gemensamt potatisland. Så blev det också, de kämpade med detta, gödslade och gladdes åt att det snart spirade grönt. Men det blev bara enorm blast, inte en enda potatis, för mycket gödsel. Det minnet har vi skrattat åt många gånger efteråt. Vi hade mycket trevligt tillsammans med Märta som nu är bortgången sedan några år. Hon var  humoristisk och   dessutom alltid snäll och hjälpsam.