Inga Magnusson

Vretstorps tröska!

Vretstorpströskan hamnade på Litorpet, gården  bredvid oss. Från början kom vi från nästan samma plats, Vretstorp är rätt nära den plats där jag växte upp. Redan namnet är en nostalgitripp!

 

Landsbygden är ibland som en kyrkogård full av gamla maskiner, såna som blev över, ingen behövde längre och i och för sig full av gamla uthus som ingen heller längre behöver. Att underhålla obehövda uthus handlar mest om att vårda minnen och en svunnen kultur - så länge någon vill och orkar. Sen blir de nog borta och landskapsbilden förändras - i takt med utvecklingen.

Känner igen det där med gamla maskiner i varenda vrå av uthus och dylikt. Som säkerligen aldrig kommer att bli använda igen, men som står kvar av iallafall delvis nostalgiska skäl... :-)

Och fallfärdiga uthus känns också bekant. :-( Nån av de senaste stormarna fick en vägg att ge sej i "ladan" som hör till torpet som maken blev ägare till innan i veckan. Vet inte riktigt hur vi ska göra - byggnaden fyller egentligen ingen praktisk funktion längre, men om väggen inte åtgärdas lär den väl snart säcka ihop ännu mer... Så tanken på att plocka ner hela bygget har väl faktiskt börjat gro...

Och på tal om att gro: Ja, jag lär nog inte kunna låta bli att blogga om mina odlingar framöver också! :-D

Trevlig helg på dej!! :-)