Inga Magnusson

Lyrik har jag inte läst förut. Nja, jag har försökt några gånger, men inte förstått, inte tyckt om. Gissar att det jag läst varit för svårt eller för gammaldags eller för barnsligt, helt enkelt inte passat mig.  Nu har jag fått en bok som jag fastnat i, den är bra. Fördelen med lyrik är man kan läsa en liten stund och sen sluta, slå igen boken och det räcker. Man måste inte, som med Knausgård,  ha flera timmar på sig varje lästillfälle. Det passar nu när det är mycket annat på gång. Och jag märker att jag återkommer gärna till  textstycken om igen, tolkar om varje gång, tänker nytt. Sen kan man hoppa omkring i boken förstås, det finns ingen handling som måste följas. Det går att välja långt eller kort eller en rubrik som verkar bra. Just nu återkommer jag ibland till de här raderna:

 

"Hem

 

Huset jag

byggde av mina tankar

brinner

härjas av eld

lyser i natten

får mig att hitta hem"

 

Va roligt att jag har fått en bra lyrikbok! Skaffar nog mer av den här författaren: Bruno K Öijer. Jag märker att detta att läsa lyrik är lite som att se på konst; upplevelsen går förbi intellektuella barriärer, blir mer direkt. Gissar att när man läste lyrik i skolan så tvingades man analysera sönder texterna i just intellektuella resonemang, det omedelbara intrycket blev lite förstört, eller åtminstone försummat.