Inga Magnusson

Statsministern försökte i ett sent kvällsmöte få stöd av Alliansen för att få igenom sin budget, men inget borgligt  parti var berett att ställa upp på det. Och det kanske var mycket begärt. Han har manövrerat in sig i en regeringsbildning som han nog får ta ansvaret för själv.

 

Nu är bollen hos S igen att ta nästa steg.  För mig är det bara en tidsfråga innan S  kickar ut MP ur regeringssamarbetet och försöker  styra själva med hoppande majoritet, vilket ger möjlighet att söka stöd  på olika sidor i olika frågor. Det skulle bli en enparti- minoritets-regering med mittenfokus. Och den skulle bli obetydlig mindre än den minoritetsregering som man har nu. Ett rätt stabilt scenario ändå jämfört med att  som vänsterregering fällas gång på gång i otippade riksdagsomröstningar.

 

Det parlamentariska läget som det ser ut nu med en vänsterregering och en riksdag med högermajoritet är ohållbart, bäddar för kaos. Det är det stora dilemmat fyra år framåt, inte budgetstriden och inte SD. Det är det parlamentariska läget Löfvén måste ta itu med nu, inte budgeten. Parlamentarismens grundprincip är att regeringen har riksdagens förtroende och det är knapert med det som den nuvarande regeringen är ihopsatt. Så antingen får Löfvén ändra på regeringens sammansättningen, eller också får han sätta sin tillit till att ändra riksdagens sammansättning i ett nyval. De två storheterna måste alltså vara kompatibla.