Inga Magnusson

Det är min barndoms skola. Här gick jag från årskurs ett till sex. Mina föräldrar flyttade hit 1952 och bodde här tills pappa gick bort 1980 och mamma flyttade hit till Sillerud 1992.   Vi bodde ett par kilometer från skolan bara, så jag hade cykelavstånd.  

 

Roland skickade bilden när han åkte förbi på väg till Stockholm häromdagen. Skolan ligger precis vid Västra stambanan. Den byggdes rimligen i slutet på 1800-talet av arkitekturen att döma och ser ut som ett litet pepparkaksslott. Gissar att den var dyr att bygga, påkostad med brunt och vitt tegel och sten. Entrén på andra sidan är hög och pampig med smidesräcken och golven invändigt är alla av kolmårdsmarmor. Två lärarbostäder rymdes på övervåningen; en stor fin  våning till folkskolläraren tillika kantorn och en lite futtig tvåa till småskollärarinnan som förmodades vara ogift antar jag.

 

 Det var en fin skola att gå i, stora höga fönster släppte in mycket ljus och det var lätt att totalvädra på en kort rast. Tre stora klassrum var det och man räknade med två klasser i varje. Till vänster vid träden var det en utedasslänga som vi använde de första två åren i skolan, dvs 1957 - 1959, sen blev det innetoaletter i källaren.

Också i källaren var gympasal och slöjdsal (folkskolläraren var också slöjdlärare förstås och gympalärare). Gympasalen kombinerades senare med matsal för skolbespisningen. Ett himla flyttande av bord varje dag! De första åren minns jag också att det fanns en skolträdgård med trädgårdsland och fruktträd. Fast de användes nog mest av våra lärare privat.  

 

En stor jordkällare låg mitt på skolgården, skulle säkert användas av de på skolan boende lärarna. Men den revs bort eftersom vi kom hem så jordiga varje dag efter att ha lekt på "källarkullen". ;-)

 

Detta var ett otroligt pampigt bygge jämfört med andra bygdeskolor i den här storleken. Jag gissar att de på den tiden rätt välbärgade bönderna runt omkring i Samsala och Bäck ville stoltsera lite  inför den nya köpingen Hallsberg som växte upp vid järnvägsstambanekorsningen några kilometer härifrån. Stambanan byggdes från Stockholm och Göteborg och så möttes man  i Hallsberg 1862 (tror jag). Det fanns stort behov av övernattningar och matställen där eftersom tågen gick sakta,  man fick byta ofta och vänta. Det lilla samhället växte snabbt och fylldes med krogar (bordeller?) och små pensionat och hotell. I de präktiga böndernas ögon ett veritabelt syndens näste som man tog avstånd ifrån.  En hel del utsocknes rallare blev nog också kvar. Fientligheten mellan den nya tätorten och den omgivande gamla traditionella landsbygden var stark.

 

Jag tänker ofta att man med det här pampiga skolbygget ville visa upp lite ordning och reda. Skolan är förstås nedlagd för ett antal år sedan och jag vet inte vilken funktion den fyller nu. Men det var en riktig kyrkby här när jag var liten med skola, kyrka, ålderdomshem, kyrkoarrendatorsgården, affär och ett hus där barnmorska / distriktssköterska var stationerad samt en lägenhet för ortens poliskonstapel (Walter!) .

 

Tja detta får väl höra till avdelningen Nostalgi. Men kanske någon kommer ihåg historien om Kyrkskolan när ni åker förbi Hallsberg nästa gång och nästan genom den gamla skolans trädgård. ;-)