Inga Magnusson

Sverige har fått en del uppmärksamhet utomlands förstås, dels för  att vi ur ett europeiskt perspektiv tar emot väldigt många flyktingar, dels för att detta har orsakat politisk turbulens på ett sätt som är ovanligt för vårt land. Jag fick tillskickat en artikel i ämnet publicerad den 11: e december i den stora tyska tidningen "Die Zeit". Rubriken är "Dyr vänlighet". Hur vinklar man då detta? Jo, man tar upp följande:

 

- Häpenheten över att vi tar emot fyra gånger fler flyktingar per  invånare än Tyskland, som i Europa annars är i särklass största mottagaren.

 

- "Öppna-era-hjärtan-talet" av Reinfeldt refereras och att sensationen med det inte var att en konservativ politiker ville att svenska folket skulle ta emot fler flyktingar, utan att han också tog upp att flyktingmottagningen kostar, dvs att vi får vänta med att genomföra  många reformer för att ha råd med den.

 

- Man intervjuar Svante Weyler och Göran Rosenberg om Sveriges välfärdshistoria sedan kriget och nyorienteringen från statligt ansvarstagande mot mer privat.  Där tar man svängen om de svenska berömda kriminalromanerna för att beskriva hur vi går mot att bli mer som resten av Europa, inte bara i politik utan också i våra sinnen.

 

- I det invandrartäta Södertälje gör man nedslag. Där intervjuas syrianernas ledare Ghayath Moro. Han uttrycker ingen tacksamhet över den generösa flyktingmottagningen i landet men är rasande över att man inte snabbt får de välutbildade i arbete. Läkare, sjuksköterskor, ingenjörer sitter hela dagarna och tittar på TV istället för att arbeta. Kommunalrådet (S) Boel Godner ( beskrivs f.ö. som en lätt touperad femtioåring - herregud!) berättar att flyktingarna får basic hjälp med bostad, försörjning, skola, dagis, sjukvård osv. men hon efterlyser en jämnare fördelning över landet. För få av de rika kommunerna i södra Sverige är med och delar bördan.

 

- Ikea beskrivs som pragmatiskt genom att tillverka flyktingbostäder för självbyggande ( har jag aldrig hört nåt om!)