Inga Magnusson

... vid de stora sjöarna i Värmland. Det redovisas inga skäl till att utöka från de gamla 100 och 150 meter som vi haft, till det dubbla. Det finns ingen som kan påvisa att djur- växtliv eller allemansrätten  har varit hotade (alltså strandskyddlagens syften) med det tidigare strandskyddet i de värmländska sjöarna.

 

Men det mest intressanta i hela den här lätt makabra historien är att politikerna i den nya lagstiftning, som gjort detta möjligt, har i förarbetena klart utsagt att avsikten är att det ska bli lättare att bygga strandnära i vissa fall. Och det står uttryckligen i själva lagen att man kan utöka strandskyddet i enskilda fall till 300 meter om det är påkallat för att strandskyddslagens syften ska uppfyllas. Jag och de flesta andra tolkar det som att man rimligen behåller det gamla fungerande strandskyddet  och sedan när det dyker upp ett mindre område som behöver skyddas så beslutar man om 300 meter. Det är rimligt och det kan alla ställa sig bakom. Men att som nu drämma till med 300 meter  vid alla stora sjöar är absurt.

 

Tjänstemännen förklarade att de kan inte undersöka varenda fläck efter de här stränderna och det går inte att plottra om man ska kunna fatta ett beslut före nyår så nu får det bli generellt 300 meter vid alla stora sjöar i vår kommun. Men det finns inget som hindrar att man beslutar att behålla de gamla reglerna i avvaktan på att man hinner ta fram och ordentligt undersöka de områden som är aktuella för mer strandskydd.  Helt absurt hur  länsstyrelserna kan sätta sig över intentionerna i de lagar som riksdagen i demokratisk ordning beslutat ska gälla. Och man antydde också att man upplever att juridiken, dvs miljödomstolen drar åt annat håll än politikerna. Och länsstyrelserna måste lyda domstolen om det blir olika signaler.

 

Andra synpunkter från infokvällen igår måndag på IOGT:

Nu har ni tagit jakten från oss genom att skicka hit varg, sen ska ni ta stränder och boende ifrån oss med ett nytt strandskydd.

 

Om man jagar bort de fast boende från de strandnära områdena så finns ingen som kan bevaka att den industriella turismen tar ansvar; företagen som bussar hit sin last med turister, som släpper av dem vid sjöarna, tar med sig förra veckans omgång hem osv. Ingen kommer att se längre vem som hugger ner träd, trampar ner skog, förstör trädplantor för de här företagen har ingen personal på plats.

 

Detta förslag lägger en död hand över en kommun som Årjäng med så mycket sjöar och stränder.

 

Om man tar bort det fasta boendet längs sjöarna så finns ingen kvar som kan betala för infrastruktur som besökande ändå vill ha typ fibernät, vägar, väghållning osv.