Inga Magnusson

Ljust var det när vi gick hemifrån ...

... strax efter kl 16.00 jag o lille Oskar för en långpromenad på någon dryg timme,  men innan vi hann hem så kom både mörker och dimma över oss. Tur att vi båda var rejält reflexade, hade kanske behövt en liten lampa också egentligen. Oskar stretade piggt i långkopplet hela tiden men åt alltså väldigt lite idag igen, bara så där en fjärdedel av vad han borde äta. Lydde Lenas råd och testade att ha gummibanden ovanför istället för runt bakbenen. Oskar rörde sig mycket mer avslappnad så och täcket höll sig på plats i alla fall.

 Skönt att skingra tankarna genom att gå raskt. Det har varit en jobbig dag idag. Maj är nu på Kvarnåsen och nere på Liane är det helt tomt för första gången någonsin, där som var så mycket liv, så mycket folk och fä förr.

Glädjande att se ett sträckt koppel! Då är det fart i de små benen. Ni gör allt som står i mänsklig makt för honom. Försök att slappna av runt hans ätande. Han tar snabbt till sig er oro runt maten och det kan bidra till att han tvekar. Egensinnigt kloka taxar har man ju hört berättas om. :-)

Jag hoppas han piggnar till ordentligt! Det är ju positivt att han i alla fall vill ut och röra sej på långpromenad men oroande att han äter så lite, plutten.

Jag ska skaffa en pannlampa för jag tycker det är lite läskigt i mörkret, dessutom med en svart hund som inte gillar sin reflexväst.