Inga Magnusson

... var det av föräldraföreningen för bygdeskolornas bevarande att bedriva propaganda,  agitation och flygbladsutdelning  i samband med nationaldagsfirandet i Årjäng. Det här evenemanget borde ha varit fredat från  strid och bråk.

 

Nationaldagen känns som en dag när vi alla vill få lov att fokusera ´på allt det vi människor har  gemensamt oavsett ursprung, hudfärg, nationalitet, språk, politisk åsikt, religion osv och kanske man ska tillägga;  oavsett vilken by i kommunen vi kommer ifrån.

 

Prästen talade i kyrkan fint om att förlåta, försona, vända andra kinden till, gå vidare efter stridigheter. Han refererade till den senaste tidens uppslitande skolbråk i Årjängs kommun, bråk som har vidgats till att omfatta mycket mer än frågan om två bygdeskolors nedläggning, som har skapat ovänskap och smutskastning. Och han ville bidra till att läka såren, få alla att gå vidare i vänskap.

 

Barnkören och solist sjöng fint hur vi kan ta hand om varandra, välkomna dem som känner sig utanför  med värme och omtänksamhet.  (Några av oss tänkte säkert på barnen från Blomskog som utan egen förskyllan befunnit sig i stormens öga i flera månader och som kanske ska byta till skolan i Årjäng vid höstterminens början. De behöver i så fall välkomnas med  all vår omtanke.)

 

Att sen gå upp till Claratorget i Årjäng och möta agitation och strid  från bygdeskole-bevarar-föreningen var trist, glädjedödande. Jag tror att det slår tillbaka på dem som gjorde så här, på dem som gjorde sitt bästa för att förmörka den här dagen som borde ha fått lov att fyllas av gemenskap och glädje.