Liten prästkrage!
Den låg på verandabordet vid husentrén. Bara så där. Fast vi vet nog! Den hamnade på köksbordet förstås. Och nu vinner J i memory. Varje gång! Jag har inte en chans. En del av oss har tydligen fotografiskt minne och det är inte jag. Det var inget fusk alls.
Kommentarer
Postat av: tant Hannele
älska, älska inte, älska....
Trackback