Inga Magnusson

2012 är slut och någon slags summering krävs kanske.

 

Familjen har förstås stått i centrum. Vi fick ett nytt barnbarn i somras, lille Bill, och det har betytt mycket för oss. Vi har också haft möjlighet att träffa alla våra barn + familjer ganska mycket under året, alla bor ju numera   i Sverige. Det är roligt att kunna ses. Det är ändå basic viktigast.  Rolands mamma och farbror börjar bli till åren men finns fortfarande kvar nära oss och det känns bra. Hundarna Jazz och Oskar är trevliga familjemedlemmar, jagar bra och har varit friska.

 

Nya uthyrningshuset tog mycket av tid och intresse under hela året. Det blev färdigt i sista minuten innan de första gästerna kom i april. Sen lyckades vi få bo där själva några veckor. Vi gillar huset och fortsätter att planera för förbättringar.

 

Resor gör vi ju inte så långa, men inom landet blir det en del. Stockholmsresan i juni,  för att fira god väns födelsedag var ett fint minne. Sen har vi flackat en del till Stockholm för att träffa Bill. Öster Malma på jubileumsutsställning  var vi också på - trevligt, vi  borde åka dit på julmarknaden något år. Oslo och det nya operahuset såg vi och det var oförglömliga dagar. Nu planerar vi för att försöka komma dit på någon föreställning. I Ålviken i Jämtland var vi en vecka. Jaktmässigt bra,  men boendet ett riktigt stolpskott. Ett fint bröllop hade vi hoppats på att kunna åka till och vi är ledsna att det inte gick.

 

Nära vännerna betyder mycket för oss och vi har inte tappat bort någon under det år som gått.  Dessutom glädjer vi oss åt att under året  ha utökat vänkretsen med  A och M på Önnebyn där Nol.   

 

Jobb innebär numera 60 %  för min del och  det är en höjdare. Det är nästan så jag vill utbrista att jag har fått ett liv. Det är så roligt att kunna få egentid, få sovmorgon, laga mat i lugn och ro,  veta under varje arbetsdag att i morgon är jag ledig och hinner med. Bland de största fördelarna är också att jag känner att jag orkar fortfarande göra ett bra jobb på de där 60 procenten arbetstid och det är väldigt roligt att jobba. Om jag jobbat heltid så hade jag varit alldeles för trött.

 

Tragiska händelser i vår närhet har det funnits under året, människor som har ryckts bort alldeles för tidigt, människor som borde fått många fler  år av livet.  Det känns meningslöst och obegripligt. Det är en ofattbar tragedi för nära anhöriga, men också  en förlust för  hela bygden när det händer. Det blir ett tomrum efter någon som har funnits där länge och betytt mycket för sin familj och sina vänner. Många deltar i sorgen och tänker  på de närmast sörjande.