Inga Magnusson

"Lill-Tarzan å jag" av Johan Hedenberg

"En berättelse från världens bästa land".

 

Detta var en bok jag nappade åt mig i förbifarten när jag senast var i Åmål  och slank in på den fantastiska bokhandeln där. Jo, lilla Åmål har en helt suverän och välsorterad bokhandel fortfarande. Jag är där varje besök i staden och något är alltid med hem. Åmål är egentligen värt ett besök enbart för sin fina bokhandel, såna är bristvara idag.

 

När jag stod och vände och vred på Hedenbergs bok,  så tänkte jag att författaren är bara lite yngre än mig, född 1955 tror jag, och han skriver om sin uppväxt i Vällinby, förorten till Stockholm som han är jämngammal med. Jag vet ju en del om hur det var att växa upp på landet men har ingen aning om hur det var i en förort,  en annan värld, skulle vara intressant att ta del av. Så boken fick följa med hem.

 

Och det är en himla bra bok, en strimma av ärlig verklighetsskildring! Jag nästan sträckläste den nu över helgen och det är ovanligt. Boken handlar förstås om Johan och hans uppväxtfamilj, den tar också upp hans intresse för trav och hästar samt  operationen av en stor tumör i hjärtat för ett år sedan. Men den handlar mest  om pojk-barndom, Vällingby, förorts-nybyggar-miljön och den tiden  på ett sätt som är djupt gripande och oerhört välskrivet. Berättelsen rör sig på flera tidsplan och den följer parallellt  flera av hans barndomsvänner. Sånt  brukar göra glömska mig vimsig, men icke. Här är inga problem att hänga med i tidsväxlingarna / personväxlingarna och jag vet inte hur han bär sig åt för att fixa det! Skulle gissa att Johan har skrivit manus också, det här är så välkomponerat. Dramatik och röda trådar finns överallt, det hänger ihop.

 

"Skådespelaren Johan Hedberg är 50 år och han har precis fått veta att 28 av hans barndomsvänner från uppväxtens Grimsta och Vällingby är döda. Många av dem dog vid unga år.

Är det ett krig som dragit fram?" Så lyder texten på baksidan.

 

Visst finns det sorg och tragedi i den här boken, men också glimten i ögat och humor. Det är långt ifrån den jolmiga snyftpornografin som presenteras i boken "Svinalängorna" som är mitt hatobjekt. "Svinalängorna" var boken som fick mig att sky den här typen av litteratur i flera år.  Men nu vågade jag mig alltså tillbaka och testa igen och det var kanonbra. Har precis avslutat läsningen.

 

"Lill-Tarzan å jag" kom ut förra året som bok och nu 2013 som pocket, alldeles nyss alltså.

Jag flyttade till Hässelby Gård ( från Sodermalm)som åtta-åring 1954 och bodde kvar tills 1960, då vi flyttade till Bergshamra i Solna. Grimsta och Vällingby ligger bara några få minuters väg från Hässelby Gård, så jag var/är mycket bekant med området.

Jag har massor med fina minnen från mina år i Hässelby Gård. Det var väldigt blandat, familjerna kom från olika samhällsklasser, men det tänkte vi barn inte mycket på då. Vi hade så mycket kul for oss. Naturen låg inpå knuten men samtidigt var det lätt att ta sig in till stan (Stockholm) med tunnelbanan. Vällingby fick en biograf ( Fontänen ) när jag var ca 9/10 år som jag besokte emellanåt tillsammans med min bästa vän Ann-Christine. Jättefin. Minns en direkt sändning i tv därifrån. A-C och jag var där forstås och det hela var väldigt spännande.

Johan Hedenberg och jag tillhorde olika generationer. Han är nästan tio år yngre än mig, så våra vägar kunde aldrig ha motts.