Hejs första hare!
Här kommer skogsharen i storskogen! Jag får väl ärligt säga att han är längre bort från mig än det ser ut, men jag förstorade bilden lite.
Han vänder bort ifrån oss, Hej får se honom och börjar driva med skall i kopplet när han ser honom.
Här försvinner haren längst upp till vänster i bild. Hej driver med högljutt skall så länge han ser honom och stretar vilt i kopplet. Sen släppte jag honom. Hej drev så länge han såg haren, dvs några sekunder. Men direkt haren försvann utom synhåll så körde Hej näsan i backen och började slaga tyst istället. Han for runt överallt runt oss utan att få ordning på spåret men försökte verkligen. Det fanns säkert fler spår, inte så lätt. Och han var som lite blockerad under tiden, brydde sig inte om mig eller Roland och näsan gick tätt ner i backen. Det är lovande att han inte försöker jaga med "ögonen" utan använder näsan. Och att han inte tar vittring i vind utan gör det noga, inte slarvar. Roligt att få uppleva detta!
Kommentarer
Postat av: Lena
Ni gick väl hem och firade med champagne och rå köttfärs! Vilken lycka, han var intresserad, skallade, använde NOSEN i marken och var tyst när han inget kände. De gamla generna finns kvar! Kul att du kunde dokumentera hans första "jakt".
Det ska bli roligt att följa den lilles fortsatta karriär!
Svar:
Inga Magnusson
Postat av: Suss
Duktig, DUKTIG hund, han är ju bara en liten valp än så länge och har redan sådan instinkt som du skriver. Det där med ögonen kontra nosen hade jag, som helt ovetande om jakt, aldrig hört.
Grattis till rätt val av hund, får vi anta och hoppas!
Svar:
Inga Magnusson
Postat av: Pillan
Fascinerande vad flera generationers medvetet urval i avel har satt sina spår. Häftigt att det sitter så djupt rotat i dem, att det vet vad de ska göra.
Verkar bli en hejare denna Hej : )
Svar:
Inga Magnusson
Trackback