Sorg
"Funeral Blues" av W H Auden
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
På dagen tre år är det sedan min mamma gick bort. Sorgen o saknaden är fortfarande stor o hon finns med mig i mina tankar varje dag. Den här dikten illustrerar den överväldigande känslan av tomhet o vanmakt när en närstående går bort.
Kommentarer
Postat av: Marie
Fantastisk dikt! Jag beklagar återigen din mor. Jag har förstått hur mycket hon betydde för dig och förstår att saknaden fortfarande känns stark.
Svar:
Inga Magnusson
Postat av: Kerstin Dahl-Blomquist
Varma hälsningar Inga!
Postat av: Lennart Carlstedt
En av de bästa dikter jag vet!
Trackback