Inga Magnusson

Alltså jag har påstått att jag åker på platt is, men det gör jag inte längre. Nu lutar den, den är högre inne vid land o lägre mitt ute i viken! Väldigt obehagligt för mig som inte fattar varför. Beror det på att den liksom med tiden blir tung och trycker ner på mitten? Nej så kan det ju inte vara, is är lättare än vatten, den flyter ovanpå vatten tills den smälter. Då blir den till kallt vatten som sjunker neråt! Fatta det den som kan! Jag hängde aldrig med på lektionerna i fysik o kemi så jag märker nu att isen och sjön är ett olöst mysterium. Kanske är det så att kraftbolaget kör sina stationer ivrigt för att möta vårfloden längre fram. I så fall skulle, rent teoretiskt i alla fall, vattenståndet minska i hela sjön och isen hänga lite svankande ovanpå, med luft emellan, lägre på mitten och högre invid land. Mer sprickor o vatten här o där är det i alla fall. Idag åkte jag t.o.r skidor ut mot storsjön, kanske en halvmil allt som allt. Strålande sol förstås o en ivrig Oskar med. 

 

När jag åkte över allt fler sprickor så undrade jag hur stort ett isflak behöver vara för att bära en människa. Fast det är inte bara ytan som ska räknas förstås, utan tjockleken också. Det finns alltså säkert en formel för att räkna ut hur stort ett isflak ska vara för att bära 62 kilos kärring om isen är en halvmeter tjock. Vem sa att livet på landet. är enahanda o händelslöst? Ha ha.....!  Man kan roa sig med litet av varje!