Bortgångna anhöriga ...
..kan man känna gemenskap med i föremål som de ägt. Så tror i alla fall indianerna uppenbarligen. Jag såg ett program ¨på Kunskapskanalen där en sonsons son till Sitting Bull kunde känna värme och vibbar från en fjäderskrud som skulle ha tillhört den legendariske indianhövdingen.
Kanske är det så att indianer och andra naturfolk har en mer utvecklad kunskap om såna här ting som vi inte begriper med vårt förstånd, men mer med vår känsla. Jag tänker ibland på min och en bloggkontakts iakttagelse att vi känner mer samhörighet med kära bortgångna anhöriga när vi använder deras efterlämnade föremål än vid deras gravar.
Kommentarer
Postat av: Inger Maryissa
Jo, nog är det så att man känner mera samhörighet med de som gått bort genom de saker osv. de lämnat kvar till oss.
ha en bra dag
Postat av: Znogge
Kan ligga mycket i det... Handlar väl delvis om att man påminns på ett konkret och igenkännande sätt...
Postat av: Gunnel
Mina föräldrar ligger i minneslund och då vet jag ju ändå inte riktigt var. När man plockar fram gamla föremål så påminns man mycket mer och tänker gladare tankar än vid en grav. Det tror i varje fall jag.
Trackback