Zlatan
Under den här veckans semester så har jag läst en hel del också. Bestämde mig för att ge Zlatan en chans till. Tyckte den var så tråkig förra gången och retade mig på hans överlägsna ton så jag gav upp innan jag läst klart. Men tänkte att om nu en bok fått ett antal ungdomar att läsa, kanske deras livs enda bok, så måste jag ändå försöka. Erkänner att jag hoppade över komplicerade förhandlingar med olika klubbar eftersom jag saknar fotbollskunnande och intresse. Men boken var i alla fall lite bättre nu än vid första genomläsningen.
Språket är korthuggget och lättläst, inga långa invecklade meningar med bisatser, ingen krånglig meningsbyggnad med långsökta syftningar. Så jag kan tänka mig att den är lättläst även för den som inte behärskar det svenska språket fullt ut. Det verkar som om det skrivna är precis som han själv pratar.
Han lämnar ut en del av sin uppväxt och sitt privatliv, men inte så mycket att det blir obehagligt. Det framgår att hans föräldrar varit upptagna med sina egna bekymmer och haft svårt att stötta sina barn, det framgår också att han kunde var en hårsmån från att hamna i yrkesmässig kriminalitet under sin uppväxt i Rosengård. Man förstår lite hur naturligt det kan bli att stjäla och missbruka om man växer upp med hans förutsättningar.
Den är en bra beskrivning av en människa som utvecklat ett mästerskap i fotboll och vad som fått honom att jobba med sin gåva, för det är inte enbart begåvning även hårt arbete. Det kan man förstå när man läser boken. Zlatan har uppenbarligen svårt att finna inre motivation för att göra sånt som är tråkigt, det vill han bara hoppa över, men blir fullkomligt manisk när han är intresserad av något, fotboll till exempel. Kanske en egenhet han delar med fler framgångsrika idrottsmänniskor, ja kanske med andra framgångsrika människor över lag.
Kommentarer
Trackback