Dandy av Jan Guillou

Det var bara en hårsmån från att jag inte skulle läsa (lyssna på ) den här boken för jag var rätt kritisk till de båda andra böckerna i serien om de tre bröderna från Bergen som utbildas till ingenjörer i Dresden och som hamnar på olika platser i världen under tidigt 1900-tal:  Lauritz på järnvägsbygget vid Bergensbanan, Oskar i Afrika och Sverre i Englands överklass-dekadenta konstnärs- och homokretsar.  
 
. Men nu blev det så. Och om jag har varit negativ till en hel del av Guillou i de andra böckerna, bl.a. hans kvinnobeskrivningar som var schablonartade och ytliga, medan männen beskrivs med både inre och yttre företräden, så blir det lite hatten av för den här tredje boken.
 
Kvinnorna i berättelsen har fått en mer nyanserad roll i berättelsen och Guillous beskrivningar av hur en konstnär, Sverre, och hans konstnärskap utvecklas är lysande, åtminstone så vitt jag kan bedöma med mina ringa kunskaper i ämnet. Boken tar också upp en bögkulturen i London vid den här tiden och vilka hot och möjligheter som fanns bl.a. i samband med första världskrigets utbrott.  Där finns säkert delar som är korrekta och därför intressanta.
 
En god berättare är Jan G det kan man inte ta ifrån honom. Det är en fiktiv, spännande berättelse i skuggan av det som verkligen hände historiskt under denna tidsepok.
Fortfarande har jag svårt för att gilla Jan G:s fortsatta mobbning av England och allt som är engelskt.  Det måste liksom vara svart eller vitt i Guillous värld; Tyskland var bra - England var dåligt, Islam är bra - kristendom är dåligt, arabländer är bra - Israel är dåligt, infödingar är bra - de "civiliserade" är dåliga,  osv. Det är trist och förutsägbart i alla hans böcker.
 
Sen har jag också problem med de uttryck som hans behov av att bedriva sin mer eller mindre politiska propaganda tar sig; det blir oändligt långa sittningar vid mat och dryck där de inblandade personerna konverserar i all evighet med varandra om ditten och datten. Det hela blir ofta ett upprepande av händelser om och om igen, först händer det, sedan ska det som hänt återberättas och ältas. Och hela tiden så upprepas Guillous  egna föreställningar Men alltså, sammanfattningsvis, på flera sätt bättre än de två andra böckerna i serien. Undrar om det plitas på fler i det här 1900-talseposet?
 

Kommentarer
Postat av: Gunnar

Jag har läst Brobyggarna och tycker att den var sådär.
Jag avvaktar nog med att läsa den här. Det finns så många mer intressanta böcker som jag knappt hinner med som har högre prioritet.

Postat av: Josephine

På bokmässan i Göteborg vid ett tillfälle tackade jag honom för Arn-böckerna och blev förvånad över hur kort han är! insåg då att han inte var den typen som tänkte ställa upp för ett fan-foto intill en kvinna på nästan två meter... ;-)

Svar: Ha ha...! Nej antagligen inte, inte ens med glimten i ögat! Macho är nog viktigt för honom. När han ställer upp på bild så ska alltid hans armar vara bara och gärna korslagda framför bröstet, de är ju lite kraftiga, eller ser åtminstone såna ut. Och hans ansiktsuttryck ska vara lätt spefullt överlägset med hakan högt.
Inga Magnusson

2012-11-12 @ 23:22:18
URL: http://giraffen197.webblogg.se
Postat av: Suss

Jag hoppar nästan ditt inlägg, för jag har längtat efter den här boken och jag tror jag ska ta den som talbok i bilen, till och från jobbet. Då vill jag inte veta så mycket om innehållet. Såg dock att du tyckte den var bra och det var BRA!

Svar: Vi lyssnade också på den som talbok.
Inga Magnusson

2012-11-13 @ 22:21:06
URL: http://leontina.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback