Inga Magnusson

Snarkil är en del av Sillerud och det är en landsbygdsdel som har lyckats på ett fantastiskt sätt att få bygdens barn till att bosätta sig i sin uppväxts hemort igen. Det byggs hela tiden nya hus i Snarkil, befolkningen ökar, barnen blir fler och fler för varje gång vi kommer dit.. De som ändå har utvandrat kommer gärna tillbaka för att vara med på traditionella festligheter som denna och umgås i alla åldrar.

Och hur kunde det bli så? Vad har Snarkil som inte andra platser har som förlorar sina barn till tätorten eller till andra boplatser?

Byalaget! Och alla de som år efter år i decennier jobbar med att skapa gemenskap som omfattar hela byn! Man har insett att trivsel och traditioner är viktiga för alla och de gör sig inte själva utan man lägger ner arbete för att åstadkomma det.

Vi har förmånen att ha vänner här och igår lördag var vi med en stund  på den årliga byalagfesten som avslutar årsmötet. Den gick av stapeln nere vid Snarkilstjärnet, vid kraftstationen, där man byggt en egen festplats och satt upp det egeninköpta partytältet. Vi var nog 50-60 personer med på festen, de äldsta i 70-årsåldern och den yngste lille Ruben Reuter bara ett par veckor gammal. Sen fick vi träffa alla de andra barnen; Anna på Åsen och broder ´Victor, Sixten, Alva, Meja, Anton, Felicia och de andra som jag inte vet namnet på, de är så många. Och detta är i hög grad barnens fest, med ´"tatueringsstation" för dem, kiosk där de själva kunde göra i ordning godis och annat till försäljning, musik, badmöjligheter finns alltid, matttvättarflotten att leka med. grillplats.