I Stockholm ...
Tre dagar med en härlig kombination av smått och stort, dvs en liten Bill och en stor stad.
Så härligt för er!
Underbart!!
Det hade jag ingen aning om att det var en refelx även om jag minns att Adam låg så. Har flera bilder i denna "Stålmannen-pose". Minns också att den där "ap-reflexen" var väldigt kraftig hos honom, den som gör att bebisen tror den faller när man lägger ner den och fäktar med armarna. Kallar den ap-reflexen då jag läste någonstans att det var en kvarleva från tiden då det fanns risk att bebisen/apungen kunde trilla ner från ett träd. Om det är sant eller inte vet jag inte, det vet antagligen du mycket mer om!
Appropå utveckling så diskuterade Anne och jag det här med rumphasning och hon sa att du antagligen vet mer. Hon berättade att hennes ena barn hasat sig fram och att det i tonåren visat sig att han var dyslektiker. Har läst att det finns samband mellan barn som inte kryper och dyslexi, vet du något mer om det eller vet någon intressant läsning?
Vilken kunskap du besitter! Hade ingen aning om att allt detta är "dokumenterat"...detta trots att VÅR lilleman naturligtvis tagit sig igenom stor utveckling på alla plan. Han växer "så det knakar" och pratar MYCKET nu. Gör sig förstådd och älskar att sjunga o läsa böcker, spela boll, åka bil och titta på motorfordon. Glad o gó är han med =D
En riktig SÖTNOS till barnbarn har ni, UNDERBART! =D
Trolda - kramar =D
Ljuvlig ny människa! Och Bill är ett så skönt namn tycker jag (som trillade av stolen av skratt när jag var runt 10-årsåldern och läste Bill-böckerna).
Om du har något om alternativ transportmetod och dyslexi så tar jag gärna del av det! :)
Landkrabba: Hm apreflexen har jag fått lära mig som Omklamringsreflex eller Mororeflex. Den fyller ungefär den funktionen; att reflexmässigt flaxa ut med armarna och så slå ihop dem i en omklamringsrörelse när underlaget hastigt försvinner. Den kan i o för sig även utlösas av annat som barnet plötsligt blir rädd för, höga ljud eller så. Fyller säkert ursprungligen funktionen av att klamra sig fast på ett eller annat sätt, kvarleva från aptiden i mänsklighetens historia låter rimlig.
Det finns en hel del andra reflexer som styr spädbarnets rörelser, gripreflexen som gör att barnet med automatik griper tag och håller hårt i det som läggs i handen. Sugreflexen som utlöses när något rör vid barnets kind ( funktion suga när bröstvårtan kommer nära), gåreflexen som utlöses när man håller ett litet barn mot underlag, likaså krypreflex hos nyfödda barn.
Det lär finnas svaga samband mellan icke krypning och dyslexi, men det betyder inte att det ena orsakar det andra.
Det man vet om dyslexi är att det ofta är ärftligt. Det kan alltså mycket väl handla om en ärftlig faktor som i vissa fall kan göra så att barn drabbas av speciella läsbekymmer och motvilja mot krypning. Men jag har inte sett några ingående utredningar om detta. Därmot så har man tränat ett annat diagonalmönster i motoriken, indianhopp och det gick inte att göra barn till duktigare läsare genom det.
Och det finns massor av barn som inte krupit men som blir bra läsare.
Sen finns det olika teorier i den här branschen, mer eller mindre belagda. Man talar ibland om att hjärnbryggan (Corpus Callosum) måste ha en viss utveckling för att hjärnhalvorna ska samarbeta så bra som behövs för att göra snabba växelvisa rörelser med kroppen. Den är ju bryggan mellan dem.
Jag tror att dyslexi är en del av en egenhet hos en del människor och den är ett symptom på något annat för de som är drabbade har ofta svårt med arbetsminne ( ofta att minnas en tankekedja i rätt ordning, alltså backa tillbaka till början av den och inte ta det sis
Landkrabba: Fortsättning kommentar, den slet sig för tidigt:
..svårigheter att backa tillbaka och minnas från början i rätt ordning och inte det sista först.
Sen kan det ibland finnas som en ingrediens i dyslexi en svårighet att uppfatta talspråkets ljud, speciellt ljud som ligger nära varandra. Men nu får jag ge mig annars bara håller jag på.
Sammanfattningsvis. Jo, det ser ut att finnas lite större risk med ex dyslexi för ickekrypare, men sambandet lär vara så svagt att du nog inte behöver vara orolig för det om ni inte har dyslexi i släkten, för där är det starkt samband. Det finns inget vetenskapligt så vitt jag vet som säger att man kan träna bort dyslexi genom att krypa senare eller träna indianhopp. Sen finns det andra fördelar med krypning exempelvis att barnet tränar armstyrka och huvudkontroll och balans, men det kan man däremot eventuellt ta igen med träning senare. En del barn börjar krypa först efter att de börjat gå. Krypning är ofta en del av små barns lek.
Alternativ transportmetod- det var en återkoppling till Landkrabbas kommentar som jag gjorde, dvs att yngsta sonen kröp aldrig utan hasade sig fram med hjälp av en fot sittande på knä.
Intressanta svar, tack! Jag var själv rumphasare och har glidit igenom skolan på ett bananskal... Kan inte påstå att jag känner någon oro men intressant är det. Det är så mycket jag inte vet eller har kunskap om. Är ju en plugghäst i grund och botten, att inte lära sig nya saker är lite fördummande. Har lärt mig mycket under sista året men det är kul med lite ny teoretisk kunskap eller vad man ska säga också...
Läste i en kommentar ovan om namnet Bill, att det kändes ovant. Mina föräldrar sa likadant om brorsonen, Zeb. Det är väl så med namn, att man vänjer sig väldigt snabbt när det handlar om barn i ens närhet. Pappa är jättestolt över att hans två barnbarn har namn som westernhjältar, Zeb Macahan och Adam Cartwright. Just brorsonens namn är nog hämtat rakt från TV-serien, att Adam var ett westernnamn fick jag reda på i samma stund som jag berättade för pappa vad han skulle heta :)