Inga Magnusson

Asch jag kommer inte in mellan bilderna ovan för att skriva nåt. Men vi startade utflykten i Mörtnäs där vi fick träffa A och G och lilla Vinge! Söt och näpen är hon, 3 månader gammal nu. Och ett fantastiskt fint hus med lite ovanliga lösningar.

 

Sen fortsatte vi på småvägar genom Glaskogens naturreservat hemåt mot Sillerud för att komma ut i Svensbyn.

 

 

Såna här små fina tjärn passerar man överallt.

Här finns överallt útmärkta vandringsleder i terrängen och på småvägar.

 Sjön här nere lär vara Övre Gla

 

 

  

 ¨Den här bilden skulle ha varit tidigare, här svängde vi av från väg 172 i Mörtnäs.

 

Det blev inte som jag tänkte mig med det här inlägget. Jag tar mig inte in mellan bilderna och kan skriva nåt. får skriva här under då istället.

 

Det är alltså från Lenungen som det är sån fantastisk utsikt. Vi stannade till där lite och kollade. Det är som en liten by.

I Granemon, kallas Grammon på dialekt, jobbade Rolands far och farbror under sin aktiva tid.

 

I Myren bodde en gång i tiden den legendariske jägaren Karl i Myra. Han var skogsarbetare, hade bl.a. en berömd dunkerstövare vid namn Nero, en dropplad dunkerhane, en fantastisk jakthund enligt sägen.

 

Under Myren-bilden är en bild från exakt den plats där Roland satt på pass under vargjakten här uppe i Glaskogsreviret. Tvärs över, rakt fram från hans position där sköts en varg vid Klypsten. Vargjakten  var en speciell upplevelse, med många timmar stillasittande i 17 minusgrader, väldigt långt från den bild av oorganiserat och hysteriskt förföljande  av varg, som media målade upp.

 

8:an med plastband på är älgpass. Här uppe är det bolagsmarker. Det betyder att ett skogsbolag en gång i tiden övertalade bönder att få  köpa marken. Ibland alldeles hederligt och rätt, men ibland på sätt som inte var sjysst. Det finns berättelser om hur den lurade gick och dränkte sig i förtvivlan över att ha blivit frånlurad sin egendom.

 

På bilden under där skymtar en stuga bakom träden. Där bor det par som Kerstin Segerberg skulle besöka med en julblomma när hon körde vilse och så tragiskt omkom i sin bil. Nils och Karin vid Tjärnet är det.

 

 Vägskyltarna under den bilden är bedagade, men där ska stå Ölmeheden och Tegen. Ölmeheden kallas Elmia och Tegen för Täjen på dialekt.

 

Huset under där är skolhuset i Tegen, men det är länge sedan det var skola där. Jag undrar om Ernst och Artur gick till den här skolan när de var barn och bodde i Svarthult?

 

Sen kommer ett vägskäl som tydligen heter Torget, Törje, och det var nog här som Kerstin körde fel den där ödesdigra decemberdagen.

 

Under den bilden är det bilder på en skogshuggarkoja med tillhörande stall. Det är i Hynninga. Rolands pappa och farbror körde i skogen här uppe och vi gissar att de har övernattat här  med sina hästar.  De låg här uppe under vintersäsongsveckorna i flera decennier och kom hem på helgerna till familjen.

 

Under där borde vara Ekheden, Ekhea. Där bodde en skogvaktare som hette Anders på Ekhea.

 

Sen kommer  något som numera är en raritet i Sillerud; nötkreatur. Det här lär vara köttdjur, ungtjurar, Simmental kanske. Och då är vi i Häljebyn. Det är himla roligt att någon håller på med jordbruk fortfarande och släpper ut alldeles levande djur på bete.

 

Sen kom vi ut på E18 vid Svensbyn och där finns de här skyltarna. En fin tur var det genom vilda skogen. en dag som började regnigt men som slutade i sol.